Råbäck och Carl Klingspor

Redan på 1400-talets början nämns Råbäcks egendom, denna ingick fram till 1416 i Vadstens klosters godsbestånd. Sedan dess har Råbäck varit säte för stormän från trakten. Gården har ägts av ättera Stake, Gyllengrip, Fock, Ehrenborg, Silfvershiöld och Klingspor som var ägare fram till 1994, sedan några år tillbaka är ägaren Hemberg.  Friherren Carl Klingspor (f. 1847 d. 1911) som år 1879 gifte sig med Louise Silfverschiöld var en man med stora visioner, genom sitt giftermål och sina köp blev han en av mellansveriges största jordägare. 

Först ett stycke in på 1800-talet började sand- och tjälstensbrytningen vid Råbäck. Vid gården Råbäck var stenhuggeriverksamheten igång. År 1888 anlades Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri av ägaren och friherren Carl Klingspor. Denna kom att drivas i 82 år fram till 1962. Klingspors förebilder var de båda mekaniska stenhuggerierna vid Hellekis och Gössäter.  

Carl Klingspor ägnade sitt liv åt jordbruk, affärer och politik. Klingspors driftighet och intresse för affärslivet var spritt inom skilda industrigrenar. Vid sin död var han delägare i mer än 50 bolag. Han var bl.a. mångårig chef och delägare i Hellekis AB, som drev cementfabrik och från 1899 även Gössäters stenhuggeri. Han var framgångsrik inom affärslivet och inom ekonomin, men inom det politiska var det motsatta förhållanden. Klingsborg blev mest känd för sin envisa strid mot social utjämning och demokratisering. 

Den underbara parkanläggningen vid Råbäcks egedom fick allmänheten fritt tillträde till av Klingsborg, på 1880-talet besökte tiotusentals personer Råbäcksparken årligen. Turismen gynnades först av ångbåtslinje till Råbäcks hamn och från 1897 genom järnväg från Lidköping längs Vänerstranden till Hällekis. Båda linjerna tillkom på Klingspors iniativ.

Att Carl Klingspor även var en pionjär inom turismen kan man gott tillskriva honom och hans satsningar på bl.a. utsiktstornet som än i dag en turistmagnet och det turisthotell med restaurang som han anlade i slutet av 1880-talet.