Jag gick ut som officer 1969, efter att ha gått en 9 månader lång vapenofficersutbildning på en mängd olika enheter. Det första fartyg jag hamnade på efter avslutad grundutbildning var jagaren Södermanland, där jag tillträdde som ubåtsjaktofficer.

På Södermanland var det ett härligt gäng, men ubåtsjakt var inte prioriterat på den tiden, och framförallt inte på ett artillerifartyg som Södermanland. Under min tid på henne så hade vi egna ubåtjaktövningar kanske var 14e dag.

Vad fick du göra istället, när du inte fick lägga tid på att öva?

Köra båt! Jag stod på bryggan i princip hela arbetsveckan, och det var jätteroligt! Jag kommer inte ihåg hennes tonnage, men det var väl en 16-1700 ton (2600 ton, reds. anm.), och hon hade två pannor som gjorde att vi som snabbast fick upp hennes i 34 knop med full minlast! Av ekonomiska skäl körde vi oftast bara med en panna, och då var maxhastigheten 26 knop, men det räckte gott och väl.

Efter 9 månader på Södermanland så gick jag över till fregatterna Sundsvall och Visby. Där övade vi ubåtsjakt kanske 3-4 dagar i veckan, och precis som i vilket yrke som helst så blev vi väldigt duktiga när vi fick öva så mycket. På Visby fick vi dessutom en släphydrofon under min tid där. Hade vi haft den på 80-talet hade vi garanterat hittat främmande ubåtar!