Det var under 1800-talet som ett bankväsende liknande det vi har idag började växa fram. Det skedde på grund av att handelsvolymerna ökade kraftigt, och för att staten beslutade om en rad olika lagändringar som möjliggjorde drivandet av enskilda banker med sedelutgivning. Under samma århundrade började också Riksens Ständers Bank expandera och etablera filialer utanför Stockholm. De första avdelningskontoren öppnades i Malmö och Göteborg på 1820-talet för att ersätta diskonterna som gick i graven under decenniet dessförinnan. 

Vid sidan av Riksbanken fanns det ca 80 banker runt om i landet vid seklets mitt. På den här tiden konkurrerade Riksbanken med affärsbanker, sparbanker och enskilda banker, både om sedelutgivning och utlåning, samtidigt som den som centralbank samordnade och reglerade. Under stora delar av 1800-talet var Riksbanken landets främsta långivare.

1867 ändrades namnet till Sveriges Riksbank.

1897 blev Riksbanken en modern centralbank med monopol på tillverkning av sedlar, och därmed fick Riksbanken större möjligheter att reglera penningmarknaden mer effektivt. I samma veva beslutades det om omorganisation med avdelningskontor i alla residensstäder. Då hade förvisso ett flertal avdelningskontor redan hunnit etablerats, till exempel i Östersund, Jönköping och Härnösand.