När Hans så gått de åtta åren i skolan var det jobb som gällde. Som för många andra ungdomar i Skara blev det arbete på Slakteriet (Scan). Att få arbeta och tjäna egna pengar var lockande, på Slakteriet var förtjänsten god, detta var moroten för många som blev kvar även om man från början ville gå vidare till annat arbete. Men Hans ville något annat och bestämde sig, han började hos järnhandlare Axel Anderssons. En dröm föddes, det var att få arbeta som parkettläggare på Lorentzons i Skövde. Kontakterna togs, men det blev inget. Hans prövade att jobba i en liten korvkiosk på Marumsgatan, men insåg snart att detta inte var något för honom. Hans behövde svängrum och frihet i sitt arbete och han återvände en period till slakteriet. Tillsammans med en arbetskamrat började han spana för att hitta andra vägar till arbete. Kanske kunde jobb som rörmokare vara något för dem båda? Kontakter började knytas och Hans fick jobb på Söderlunds Rör i Skara, nu började en lärlingstid till rörmokare, detta skulle vara i 5 år.

För att lära sig alla de olika rördelar och annat som användes i rörmokaryrket startade Hans på firmans rörlager. Detta var ett bra sätt att få kunskap om alla delar som en rörmokare använde i sitt arbete. Hans slutade på Söderlunds Rör, började i Lidköping. Senare fick han erbjudande om arbete på Kullgrens Rör i Skara, detta varade i 2 år. Under en kortare period jobbade Hans på Vattenfall på arbetsplatsen Stora Sjöfallet, ett jobb som han inte tyckte var så kul. I 3-4 månader stannade Hans på Vattenfall och återvände sedan hem till Skaratrakten igen. 

När Hans var tillbaka till Skara ringde Kullgrens och frågade om han ville börja hos dem igen, nu fanns ett stort projekt på PLM i Lidköping. När fyra av de fem åren som lärling gått fick han sitt certifikat som rörmokare. Arbetsgivaren bedömde att Hans hade de kunskaper som krävdes i yrket. Med certifikatet i plånboken öppnades en större arbetsmarknad. Varför det var så viktigt med detta certifikat vet inte Hans, ingen arbetsgivare har frågat efter det under hela hans yrkesliv som rörmokare. Kanske var det så att Hans yrkeskunskaper var mer kända än han trodde, det fanns kanske inte någon anledning att ifrågasätta kompetensen. Certifikatet blev också en typ av garanti för arbetsgivarna när de åtog sig arbeten på entreprenad hos både byggherrar och privatpersoner. Certifikatet syftar till att höja kunskapen och medvetenheten om riskfaktorerna vid installation. Målet är att förebygga vattenskador, spridning av legionella, brännskador och förgiftning.