Hans föddes 1946 och växte upp på Skaraberg i utkanten av Skara. I familjen fanns far, mor och äldre syskon. Skolgången blev den obligatoriska 8 åriga folkskola, det sista året var det si och så med. Sista läsåret tillkom strax innan 7:e läsåret var slut, något program fanns inte klart när det var dax att starta höstterminen i augusti månad.

Eleverna skulle naturligtvis läsa de obligatoriska ämnen samt göra tillval av praktiska ämnen. Hans och några av hans vänner valde slöjd, skrivning och hemkunskap. Att Hans valde hemkunskap berodde på att han och de andra pojkar tänkte att detta var en enkel väg att fördriva tiden i det sista året. I hemkunskapen fanns flickor som tog ansvar för lektionerna och så blev det. Pojkarna ägnade mycket tid åt att titta på flickorna istället för att göra så mycket på dessa lektioner.

Hans berättar att han inte var intresserad av skolan och de teoretiska ämnena hade han svårt för. Det sista året tog hans lärarinna honom åt sidan och sa "om inte Hans skärper sig så kommer han aldrig att få ett arbete". Hans hade svårt att läsa och skriva, det visade sig att han hade dyslexi, detta tog man inte någon hänsyn till i dåtidens skola. Sin dyslexi delar Hans med Sveriges kung Carl XVI Gustaf. Men Hans tycker att han har klarat sig bra trots att lärarinnan i skolan inte trodde på honom. Han var och är en praktiker med många idéer, stor drivkraft  och hittar lösningar på det mesta. Dessa egenskaper har varit tillgångar i livet och yrkeslivet.