Före 1886 hade seminariets lärokurs blivit 4-årig, nu förväntades en höjning av folkskollärarkomptens. Detta blev dock inte fallet, inträdesfordringarna sänktes, det första året bedömdes som en förberedande klass. 

I samband med inrättandet av en fjärde klass vid seminarierna sänktes inträdeskravet från 17 år till 16 år, man ville med detta locka fler sökande. Då första klassen betraktades som föreberedande ansåg man dessutom helt normalt att åldern sänktes. Men dessa 16 -åringar kunde vid första läsårets slut avlägga examen, bli lärarinnor i småskolan kanske fanns det de som ännu inte fyllt 17 år och var allt för omogna. 

År 1886 infördes stadgan att den inträdessökande skull styrkas med prästbetyg, hen skulle i början av kalenderåret, när inträde uppnått inte vara yngre än 16 år och inte överstiga 26 år. Vidare beslös att rättigheten att avlägga småskollärarinneexamen skulle flyttas till andra klassen

Det kom också att fordras läkarbetyg för inträdessökandet. Bestämmelsen om sjuklighet och kroppslyte som inträdeshinder skärptes senare år 1894.