Folkskolan var till en början inte uppdelad på några stadier. Bristen på utbildade lärare och de betungande kostnaderna ledde till att man år 1858 gjorde en uppdelning på ett småskole- och ett folkskolestadium.
Kraven på lärarkompetens i det första stadiet sänktes. Det visade sig dock finnas behov av viss utbildning och därför började kortare kurser att anordnas. Intiativtagare och ledare för dessa kurser var ofta folkskoleinspektörer, präster och lärare. De stöddes ofta med anslag från landstingen. Utifrån denna framväxt av kursverksamheter utvecklades småskoleseminarierna, huvudumän var dels enskilda huvudmän och landsting. I Skara hölls kurserna i "Lilla Seminaret" som låg på Surbrunnsgatan och i läroverkets ritsal. Lärarna var timanställda och hade sin dagliga gärning i någon av stadens skolor. 

Behovet av en ny skolbyggnad var påtaglig redan på tidigt 1860-tal, domkapitlet begärde hos Kungl. Maj:t anslag till upgörande av ritningar och kostnadsförslag till en ny seminariebyggnad.

Det dröjde till den 31 december 1867 då en skrivelse till Skara domkapitel kom. I beslutet stod att läsa, att 52 000 rdr rmt av allmänna medel beviljats för inköp av tomt och uppförande av byggnad med inredning för seminariet i Skara.
Seminariet skulle uppföras på tomten Ekslund. Den innehöll 3 tunnland och 14 kappland mellan Surbrunnsallén och den gata som ledde förbi Brogårdsdammen ut till Tvetavägen. I tomtpriset ingick inte de åbyggnader som fanns och kostade 3 000 rmt.

Ritningarna upprättades av arkitekt Helgo Zettervall och var lika som seminariebyggnaden i Linköping. Anbud inkom från byggmästare A. Th. Wallenius på 39 000 rdr rmt för uppförande av seminariebyggnaden och 2 mindre hus och anbudet antogs. 

År 1869 stod den nya seminariebyggnaden färdig i Skara på  Malmgatan 10. Byggnaden uppfördes i tre våningar. En högtidssal samt på tredje våning, tjänstebostad för rektorn. Tjänstebostaden var ovanligt präktigt med stora ljusa rum.

Mellersta våningen upptogs av två lärosalar med ingång till högtidssalens läktare, rymligt avklädningsrum för vardera salen och ett rum innanför detta på vardera sidan, det ena blev lärar- och biblioteksrum, det andra tidsvis folkskolesal, senare rektorns ämbetsrum.

På nedre våning med relativt bred trappuppgång till den övre vestibulen, hade också två lärosalar med var sin utgång till hötidssalen. Denna, ett sexsidigt utbygge vid kubens norra sida, huset hade nästan kubisk form, gick genom de två första våningarna med valv upp mot det tredje. Salen var  bred och rymlig, rätt vacker och imponerande med sina höga läktare utmed kortsidorna och sin kateder på ena långsidan. Den ena salen i första våningen användes som lärosal för en seminarieklass ända till vårterminens slut 1932, den andra som folkskolesal. Från avklädningsrummet utanför denna ledde en dörr in till en mindre sal, där småskolan i många år höll tid, senare blev den lärarinnerum. 

Gymnastiksal fanns inte från början, i flera år fick högtidssalen tjäna som sådan. Det var endast fristående gymnastik med kroppsrörelser på stället som utan hinder kunde utövas där. Teckningen skedde i lärorummet, sång och musik mest i bönsalen. 

En stor seminarieträdgård anlades senare och i anslutning till denna det så kallade trägårdshuset. I början av 1880-talet kompletterades anläggningen med en gymnastikbyggnad.  

År 1878 utökades utbildingen med en fjärde årskurs. Två rektor utmärkte sig genom tjänstgöra under långa perioder det var, Ernst Jungner 1881-1911 och ER Norrman 1912-1935. Elevantalet var ganska konstant till en bit in på 1900-talet

År 1897 utförändrades den första stadgan för småskoleseminarierna, kursen skulle bland annat omfatta två terminer. Då staten var med och reglerade verksamheten var det också naturligt att statsbidrag skulle beviljas, till landstingsseminarierna skedd statsbidraget 1898 och de privata år 1919. År 1919 utfärdades stadgan för landstingsseminarierna som innebar att utbildningen skulle vara tvåårig.