Det var allmänt känt att gymnasisterna såg sig stå mycket högre än seminaristerna, de tog sig till och med förmånen röka sin pipa och dricka ett glas vid kortspel, trots att både lag och förordning motsatte sig detta. Seminaristernas seder och oseder var inte så kända, men rökning i långpipa med huvud av masurbjörk förekom hos vissa. Troligtvis var det denna rökning som gjorde att ordet pipskultar kom till av gymnasisterna.  Så tillkom namnet som blev så rotfäst att det överlevde det manliga semninariet i Skara och övergick på kvinnolinjen med feminin ändelse i både singularis och pluraris.

Namnen skulta och skultor fanns kvar fram till seminariet uphörde i början av 1970-talet. Över tid fick lärarinneseminariets elever fick senare också en mycket högre social nivå. 

Vill du läsa om hur livet som skulta kunde vara mellan 1964-1966? Via länken till höger kan du läsa Fru Decibells blogg.

I en artikel ur Minnenas Journal har Ida Molander-Johansson skrivit om sin tid på seminariet i Skara, vill du läsa mer klickar du på länken till höger "När skultorna kom blev det liv i Skara."