När kungörelsen om lärarutbildning utfärdades den 18 juni 1842 hanterades denna fråga snabbt och en rad praktiska problem löstes effektivt. 

Det gick tyst och obemärkt förbi när seminariet öppnades den 14 februari 1843, ingen cermoni eller högtidlig invigning. Den nya utbildningen sågs snarast som tilllfällig och mindervärdig i den gamla lärdomsstaden. I tidningen fanns inte heller några notiser. 

En föreståndare förordnades, apologisten vid Skara läroverk, Jakob Otterström. I en lägenhet på Marumsgatan 7 (senare låg Karlings konditori där) hyrdes en större sal samt ett rum till föreståndaren av häradshövdingen Olbers. 

Problemet med elevernas praktiska bildning löste man genom löften om att praktisera i stadens så kallade Lancasterskola på Bommagatan 9. I denna skola hade undervisning bedrivits långt innan folkskolestadgan kom. Senare fram på 1850-talet med god hjälp av den mycket framstående läraren i Skånings Åsaka folkskola, Anders Svensson Jungblom. 

Elevmaterialet var brokigt, både gällande åldrar, förkunskaper och erfarenheter varierade mycket. Många hade tjänstgjort som lärare och ville nu förkovra sig och bli examinerade. Den äldste eleven under de första åren var 59 år. Det var både medelålders män vid sidan av unga pojkar, det kunde vara klockare, skomästare, blyga torparsöner som valt något nytt i livet. Idéerna om en fortsatt återkommande utbildning var då redan aktuell. Han kunde på ett mästerligt sätt leda utbildningen i en klass på ett hundratal barn med monitörer i flera grupper, hans skicklighet som lärare gjorde at även utsocknes barn skickades till hans skola. Seminariets lärjungar börjande vandra till Skånings Åsaka för att få ta del av hans undervisning. Han kom att handleda seminaristerina utan ersättning år efter år i praktiska övningar. Under de 10 sista åren fick han på nåder 150 riksdaler för  undervisningen. Endast 41 år gammal dog han, troligtvis var orsaken att han slet ut sig i sitt arbete. 

31 elever togs in efter inträdesprövning och senare under året startade ytterligare 24 elever, samtliga var manliga. Kursplan eller bestämmelser om utbildningens längd fanns inte. Det var något kaotiskt över det hela, ingen klassindelning var möjlig, kunskapsnivån hos eleverna skiftade från primär okunnighet till avlagd studentexamen. Någon bestämmelse om seminariekursens längd fanns inte. De som anmälde sig till avgångsexamen fick tenta i de olika läroämnena och gå upp i examen, detta begärdes hos domkapitelet och beviljades även av denna. För vissa dröjde det längre tid, för andra kortare, innan de med föreståndarens goda minne vågade sig upp i examen, stor makt låg i föreståndarens hand.

Läroämnena var: Kristendom, modersmål, räkning, geometri, historia, geografi, naturkunnighet, musik med sång, gymnastik och trädgårdsskötsel. Pedagogik, metodik och praktisk utbildning.

Antalet elever under 1840-talet uppgick till omkring 40 per läsår. Utbildningen omfattade i allmänhet ett år. Under 1850-talet skedde en successiv minskning och under sista åren av det manliga seminariets tid sjönk antalet elever till ungefär 20 elever. Den sista examen skedde i juni 1860, då utexaminerades endast nio folkskollärare. Under hela tiden från start till slut beräknades det att ca 450 utbildat sig folkskollärare. 

Under de 17 år som det manliga folkskoleseminariet existerade utnyttjades inte mindre än fyra olika lokaler. Hösten 1844 flyttade Otterström sina seminarister över tillrymlig och nyinredd lokal på Skolgatan. Otterström hade själv köpt ett hus det s.k. Malmströmska gården som låg på f.d. adressen Skolgatan 13-15. Huset var inrett till både lärosal och bostäder för sig själv och åtskilliga elever. 

Otterström var verksam som föreståendare för Skara Seminarieum under åren 1843-1848 och var en kortare period i hans långa ämbetsmannabana.
Då Otterström lämnat arbetet som föreståndare och efterträtts av PJ Wennerblad flyttade seminariet år 1855. De nya lokaler kom till den. s.k. Thenbergska tomten i hörnet av Skolgatan och Skoltorget där sedan det Trybomska huset byggdes (Skolgatan 2). Ytterligare en flyttning skedde innan 1859, det blev då inhyst i konsistoriebyggnaden (denna byggnad låg i Krabbelund) där lokaler blivit lediga sedan domkaplitlet flyttat till det nya bibliotekshuset norr om domkyrkan. 

Wennerblad, den siste föreståndaren höll knappt ihop över den sista examen. Han dog i augusti 1860 och lämnade plats för nya män och även kvinnor.