I början av 1920-talet startade ett nytt fiske, när bohuslänska båtar gick till avlägsna fiskevatten vid Island för att fiska sill. Islandsfisket var ett lönsamt fiske, men krävde sjövärdiga båtar och duktiga besättningar eftersom detta var farvatten som ofta var utsatta för hårt väder. Fisket bedrevs under tre sommarmånader, från juli till september, när sillen var som fetast. De som fiskade Islandssill ägnade sig därefter ofta åt fraktfart under resten av året, men under sommaren gav Islandsfisket en större förtjänst. Alla fartygsredare fiskade på kontrakt med grossister och konservfabriker och hade därmed en säker avsättning för fångsterna.

Fraktskonaren LL 36 Merry, hemmahörande i Stockevik på Skaftö, seglade med frakter till Östersjöns och Bottenvikens hamnar. Under åren 1946 – 1950 och 1952 – 1954 var Merry en av de båtar som också deltog i Islandsfisket. På bilden är fartygets besättning: fr v. Carl Carlsson, Stockevik, ¼ delägare i Merry, Gustav Henriksson, Stockevik, ¼ delägare i Merry, Jonny Carlsson, Stockevik, Erik Karlsson, Stockevik och okänd besättningsman. Foto: Bohusläns museums bildarkiv.

Fiske efter Islandssill fick en stor betydelse för konservindustrin i Bohuslän under mellankrigstiden på 1920- och 1930-talen. Genom att islandssillen började att användas som råvara, kunde en ny produkt lanseras – gaffelbitar. Gaffelbitar hade tillverkats i liten skala tidigare, i slutet av 1800-talet och med storsillen som råvara. Men det var när Islandssillen började att användas som denna produkt slog igenom. Gaffelbitar blev en mycket populär fiskkonserv och för många företag blev detta den största produkten.

På slutet av 1960-talet tog så Islandsfisket slut för bohuslänningarna i och med att Island införde nya fiskegränser för farvattnen runt Island.

Svalans VINGA-sill. Skinn- och benfria gaffelbitar i dillsås. Svalans konservfabrik hade sillinläggningar från 1930-talet på Klädesholmen. Sillkonserven finns i Bohusläns museums samlingar.

Sillkungens matjesfiléer av Islandsill. Dessa inläggningar från 1950 - 1970-talen gjordes av AB Sillkungens konservfabrik i Lysekil. Sillkonserven ingår i Bohusläns museums samlingar.

Med Islandssillens försvinnande fick de bohuslänska konservfabrikerna en råvarubrist och man fick istället använda en mindre Nordsjösill till sina produkter. Nu började s.k. ättiksmarinerad sill att tillverkas - och det var sillfiléer inlagda i glasburkar med olika såser, som fortfarande är populära idag. 

Ättiksmarinerad sill i glasburk från Abba och Ica. Foto Christine Fredriksen, 2019, Västarvet

Källa: Bohusläns museum, Islandsfisket, Digitalt museum - Bohusläns museum.

Fraktfarten, Rapport 5, Bohusläns samhälls- och näringsliv, Bohusläns museum 1985. Fredriksen, Christine: Skepparfamiljerna och fraktfarten.