Märkligt nog dröjde det innan en förbindelse mellan smalspårsnätet i norra Skaraborg och Göteborgbörjade diskuteras. De byggda banorna var relativt små med lokal betydelse. När Mariestad - Kinnekulle järnväg hade öppnats fanns en förbindelse Mariestad-Skara. Det innebar att det då uppstod intresse att från Göteborg få kontakt med detta nät. Återigen blev det strid mellan de lokala intressena. De som skulle satsa i aktier ville helst ha banan till sin egen dörr. Lidköping ville att anknytningen skulle ske i Håkantorp eller Vara. Borgmästaren i Lidköping deklarerade, att det skulle inte bli ett enda öre från Lidköping om utvecklingen gick emot stadens intresse. Den planerade banan från Gössäter skulle gå utmed Vänern till Lidköping och sedan vidare till Håkantorp. LSSJ:s starke man kapten Flach på Prinshaga påpekande: ”Skulle den nya tilltänkta Kinnekulle - Göteborgsjärnvägen komma till stånd, varigenom såväl Mariestad som Lidköping, förutom sina åtta månaders sjökommunikation, sattes i direkt järnvägsförbindelse med Göteborg hela året om och varigenom Skaraorterna finge statens västra stambana på ena sidan och den nämnda smalspåriga stambanan på andra sidan on sig – då får jag erkänna att det skulle synas mig mörkt för såväl Skara stad, som slättbygden åt Vara samt för SKV järnväg”.

I Älvsborgs län var man mer sams. Terrängen var ju sådan utmed den tänkta linjen att det egentligen inte fanns några alternativ, och det fanns inget att strida om. I Skaraborgs län däremot var terrängen så gynnsam, att ett otal alternativ var tänkbara.