Örnarna – Mariestads MK är en anrik speedwayklubb. Den bildades redan år 1924 och är fortfarande aktiv om än i mindre skala än på 1990-talets storhetstid. Den första tävlingen som klubben deltog i var den 18 juli 1948. Banan är 295 meter och är en av få speedwaybanor i Skaraborg.  Man har deltagit i allsvenskan och tidigare i verksamheten har man varit med i bland annat elitserien och vunnit SM-guld.
Målet idag är att bredda motorsporten och ha en levande speedway för att få fler som kan nå toppen. Basen är en ordentlig ungdomsverksamhet med träning, tävling och prova på. Öppet för alla som vill. Idag finns även ett division 1-lag för 500 cc.

Under flera år ingick Bosse i Mariestadslaget Örnarnas lag i serien. Det kördes i tvåan och nådde etta år 1964. Detta år byggde Bosse och Anita sitt hus i Skara, så tiden att både jobba heltid och tävla räckte inte till. När familjen var inflyttad och huset stod färdigt år 1965 blev satsning helt på långbana som var 1000 meter, både gräs och grus som underlag. Tävlingarna i både Sverige och internationellt. Under ca 10 år blev det mellan 40–50 långbanelopp i Tyskland och Polen, fem – sex gånger varje sommar bar det av ut i Europa under 10 års tid.

Teckningen till vänster är gjord av Bosse Håkansson, kanske var det hans upplevelse när han besökte Örnarnas speedwaybana första gången men sin ihopplockade motorcykel.

En guldglänsande lagerkrans från nordtyska Scheesel pryder ännu väggen i garaget. Bosse berättade att han fick den när han segrade i ett kvallopp inför Europamästerskapet. Han blev då kvalificerad att delta i EM, som då skulle köras på Jägersro i Malmö.  

I Scheesel var Elis med och hurrade på sin son när han vann kvalloppet, det blev ett ärevarv med  bil på banan efter vinsten, en stolt far och son. Tyvärr blev det inte något deltagande i EM, motorhaveri gjorde att det blev en spik i kistan, naturligtvis var detta en stor besvikelse, året var 1963.

Under åren 1959–1964 körde Bosse rundbana och efter 1964–1975 var det långbana för hela slanten. Tävlingarna på långbanor var ofta förlagda på travbanor.