Långt in på 1800-talet levde stenhuggerieriet på Kinnekulle kvar i det hantverksmässiga utförandet. Det var huvudsaklingen beställningsarbeten som utfördes av enskilda huggare. Efterfrågan på byggnadsmatierial av olika slag ökade på 1800-talet och detta bidrog säkert till den industrialisering som skedde inom stenhuggerinäringen. 

Sandsten från Kinnekulle kom till användning bland annat vid de omfattande kanal- och hamnanläggningsarbetena som sattes igång vid exempelvis Trollhätte kanal och Göta kanal. Både kalk- och sandsten efterfrågades från 1800-talets mitt till de nya institutionsbyggnaderna som nu börjande uppföras och till de nya hyreshusen i de växande stenstäderna. Kalkstenen användes i första hand till trappor och golv, men även till fastadbeklädnad på stora monumentala byggnader. De stenhus som byggdes på 1800-talet hade i regel putsade fasader fram till 1890-talet, då en stil med krav på användning av äkta material slog igenom. Kravet på materialäkthet ökade efterfrågan på naturstensarbeten till socklar, portaler, fönsteromfattningar och andra detaljer, ofta kombinerade med fasadteglet. I  jugendstilen och den följande nationalromantiska stilen användes gärna äkta sten i socklar och portaler. Då funktionalismens genombrott kom på 1930-talet minskade bruket av byggnadssten och under efterkrigstiden hade nya konstgjorda material ersatt naturstenen. 

På 1800-talets mitt, då den ökande efterfrågan på sten skedde, ledde detta till att stenhantering tog allt mer organiserade former. På Kinnekulle knöts verksamheten allt mer till de stora herrgårdarna, godsägarna blev framgångsrika industriledare och stenhuggarna blev anställda lönearbetare. Tillverkningen kom att industrialiseras och effektiva maskiner för stenens huvling, svarvning, slipning och sågning kom att göra många mäns arbete. Kinnekulle kom att bli helt dominerande i Skaraborg inom stenhuggeriindustrin. Precis som länets stenindustri i övrigt var den främst inriktad på kalksten. 

På 1900-talet kom ytterligare några stenhuggerier på Kinnekulle. Under kortare tid drevs Undéns stenhuggeri,  John Gustavssons stenhuggeri och Br. Claessons stenhuggeri, alla i trakten kring Gössäter.

Av de totalt nio stenhuggerierna som en gång fanns på Kinnekulle finns det endast ett kvar. Det är Thorsbergs Stenhuggeri i Skagen på Kinnekulle. Detta startade i blygsam skala av stenhuggare Per Malcolm Thor. Vid 1920-talets mitt mekaniserades företaget och sedan dess har det succesivt utökats och moderniserats.