Från 1500-talet och ett par århundraden framåt finns flera namn på stenhuggare i Västerplana och leveranser därifrån, dock är få stenarbeten signerade. Vid denna tid är det herrar vid slott och herresäten som är beställare av byggnader, byggnadsutsmyckningar, gravstenar och gravkapell. Till Läckö och Mariedal hämtades sten från Västerplana, bland annat till portalen och sexton spisar på Mariedals slott. Till Börstorp beställdes hörn- och trappstenar hos Thomas Fehman. Hönsäters huvudbyggnad uppfördes av två stenhuggare i Västerplana. I ett kontrakt från 1667 åtog de sig att mura källare och hus samt tillverka golv, trappor, dörromfattningar, spisar med mera av huggen sten. 

I länets kyrkor finns konstnärligt utformade porträttgravstenar från 1500-talets slut och 1600-talet. De avbildar stormän och präster, omgivna av hela sina familjer. Många av dessa gravstenar är tillverkade av kalksten från Kinnekulle men stenhuggarmästarna är nästan alltid okända. 

En väl känd stenhuggare från Västerplana var Per Jonsson Stenhammar. Han var arbetsledare år 1600 vid byggandet av De la Gardieska gravkoret i Varnhems klosterkyrka. Stenhammar fick senare ansvaret att tillverka milstenar i Skaraborgs län.

I 1700-talets källor betonas annars att stenhuggeriet var ett hantverk som bedrevs som binäring av bönderna. Tillverkningen tycks främst ha bestått av gravstenar, trapp- och golvstenar, kvarnar och kvarnstenar samt skorstenar. Det tillverkades även en hel del vardagliga nyttoartiklar som exempelvis vikter för järngrepar, hoar, mortlar, slipade hällar framför kakelugnar, spishällar, snus- och saltkvarnar. De flesta husen på Kinnekulle är av sten, många av dem står ännu idag och är utmärkande för området.