1855 blev det förbjudet att bygga trevåningars hus helt i trä i Göteborg. Staden hade härjats av många svåra bränder och brandhärdarna spred sig snabbt bland trähusen i de trånga gatorna. Tegel blev nu efterfrågat i ännu högre grad som byggnadsmaterial.

I Göteborg började man med landshövdingen Albert Ehrensvärds tillstånd år 1875 att uppföra en annan typ av bostadshus – det så kallade landshövdingahuset. Detta var flerfamiljshus i trevåningar som byggdes med brandgavlar i tegel och även första våningen i tegel, medan de översta våningarna var i trä. Teglet till dessa bostadshus kom mestadels från tegelbruken längs Göta älv.

Många av de äldre bostadsområdena i Göteborg bestod av kvarter med vackra och karakteristiska landshövdingahus. På 1960-, 1970- och 1980-talen revs ett flertal av dessa för att ge plats åt skrymmande trafikleder och modernare bostadskomplex, men några områden räddades undan rivningsivrarna. I den idag populära stadsdelen Haga kunde tidstypiska landshövdingahus räddas efter stora protestaktioner. Även i områdena Majorna och Masthugget kan man finna fina exempel på äldre bebyggelse med landshövdingahus, som kring sekelskiftet 1900 beboddes av stadens sjömän och hamn- och varvsarbetare. Likaså finns landshövdingahus bevarade i industristadsdelen Gamlestaden, där tidigare arbetare vid SKF och Gamlestadens fabriker hyrde sina bostäder, liksom i närliggande Bagaregården och Kålltorp.