Torpstugorna var i allmänhet enkla, ibland bestod de bara av ett rum med en stor öppen spis, ibland fanns det kanske en liten kammare till, eller ett kök med gruva (öppen spis) med stengolv. Husen var vanligtvis timrade och låg ofta direkt på marken med en stenrad som grund. Golvet var enkelt, utan trossbotten med jordfyllnad under. 
Det var inga hälsosamma bostäder, frisk luft strömmade säkert in genom dörrar, fönster och otäta väggar. Den dåliga luften fördes lätt och lekande bort genom den stora skorstenspipa. 

I en berättelse från 1880-talet önskade en torpare golv i torpet, ägaren tyckte att det var nog om de fick trägolv mitt på golvet och sten utmed väggarna, där skulle ju de enkla möblerna ändå stå. Det blev till slut trägolv över hela golvet, detta på grund av att ett nytt golv lagts i logen och då kunde ju torparen få det gamla golvet. 

Ladugårdarna var också i de flesta fall dåliga, mörka och kalla. När det var riktigt kallt togs djuren in i stugan.