Unicaboxen - För slitstark för sitt eget bästa
Säg ”Unica-box” och den vuxna delen av Sveriges befolkning ser framför sig en brun oansenlig låda lagom att stoppa matsäcken i. Ingen tvekan om att Unica-boxen är i särklass den mest välkända produkt som någonsin tillverkats i Mariestad. Kanske är den en av de mest kända produkter landet har ägt. I nära 60 år tillverkades Unica-Vulcan-fibrer vid AB Tidan i Mariestad.
Historien om hur tillverkningen av detta material startade är både märklig och tidstypisk. På 1890-talet fanns det en stark företagaroptimism i Sverige.
Nya material och tekniker introducerades ständigt. Det fanns ett stort svängrum för djärva idéer att prövas i full skala. Oftast gick det bra men ibland gick det åt skogen.
En produktidé som visade sig bärkraftig var den om ”Unica-Vulcan-fibern”.
Teknik från USA med norsk sjöman
En dag i juli 1897 under industriutställningen i Stockholm, fick föreståndaren vid Katrinefors Bruks filial i Göteborg, kontakt med en norsk sjöman, Aanon Sörensen, som visade upp provbitar av ett tunt papper som tillverkats av bomullslump. Sörensen hade under sin vistelse i USA lärt sig hur man vulcaniserade lumppapper till en dittills ouppnådd hårdhet. Konsistensen var särdeles seg, liknade läder samt ”kunde upptaga polityr”.
Samma kväll sattes Sörensen på tåget till Mariestad för att förmedla sina kunskaper till ledningen för Katrinefors Bruk. Man hoppades på att kunna tillverka drivremmar, som var en stor artikel inom industrin av det nya materialet. Sörensen började experimentera men fick inte någon framgång med drivremmarna. Däremot gick det att göra utmärkta ”spinnkannor” av det nya materialet. Sådana förbrukades i stor mängd av väverierna. Disponenten Gustav Grevilli, som då ledde Katrinefors Bruk, såg möjligheterna med Unica-Vulcan-fibern och tog initiativet till att starta AB Tidan 1898, och sätta igång med tillverkning i stor skala.
En minnesvärd liten låda
Idag minns vi mest Unica-materialet i form av boxar, lådor och reseffekter.
”Unica-boxen” blev något av ett signum för den svenske arbetaren. Speciellt den storlek som exakt rymde en mjölkfylld halvliter och två smörgåspaket blev otroligt populär.
Redan från seklets första år marknadsförde man Unica-väskorna med s k intygsannon-sering. Många av dåtidens resande män och kvinnor, missionärer och upptäcksresande, har i stort antal av långa eller korta uppsatser intygat förträffligheten med de vid AB Tidan tillverkade reseffekterna.
Att Sven Hedins Unica-koffertar stod emot öknars hetta, tropikernas regnperioder och högslätternas snöstormar, var ett argument som bet.
Stora förväntningar på det märkliga materialet
Redan långt innan den första tillverkningen kom igång, spred sig ryktet om det nya, mycket märkliga material, som skulle tillverkas i Mariestad. En cykelfirma i Stockholm skrev och frågade om det kunde användas till cykeldäck. Grevilli svarade att han knappast trodde det, men i form av ”rör” såsom ramrör, framgafflar och även skenor skulle det nog kunna duga. ”Så skulle maskinen bli lättare”.
Dristiga idéer fanns det flera av. Det blev ändå i form av spinnkannor som Unica-Vulcan-fibern fördes ut på marknaden. Norrköpings Bomullsväveri blev den första kunden i en lång rad av väverier som kom att använda sig av AB Tidans spinnkannor. Så småningom blev försäljningen betydande bl. a. till England.
Kuggdrev och allsköns produkter
Tidigt kom också tillverkningen inom ett annat viktigt användningsområde igång: kuggdrev av de mest skiftande slag. Drev av vulcanfiber gav en tyst och mjuk gång och producerades under hela AB Tidans existens.
Till stor del tillverkades och exporterades Unica-fibern i form av hela ark. Därutöver tillverkade man ett oändligt antal olika pro-dukter såsom: hjälmar, stolsitsar, vedkorgar, cykelväskor, hörn till reseffekter, knappar och packningar m m.
Under andra världskriget gjordes bensintankar till svenska flygplan. Man räknade ut, att om det sköts hål på tanken, fjädrade unican tillbaka och bensinen rann inte ut lika fort som ur en plåttank samt att explosionsrisken minimerades.
Hållbarheten Unicas fall
Felet med Unica-materialet, som så småningom också blev dess fall, var att det var för bra. Unica-väskan var nästan outslitlig och den blev ful med tiden. Tillverkningen var dessutom omständig och blev därmed dyr. Den nödvändiga råvaran bomullslump blev allt svårare att få tag i. När så plasten började bli mer allmän var Unica-fiberns saga all. År 1958, efter en produktionsperiod av 60 år, avslutades tillverkningen vid AB Tidan. En industriepok gick i graven.