Vårt möte med en varg 2008
Vargbesök utanför torpet Jonsbol på Kinnekulle den 26 april 2008, foto Freddie Wendin. Elstängslet är ganska högt för att undvika att både dovhjortar och köttkreatur ska kunna ta sig över. Dovhjortarna hoppar dock obesvärat, men djuren är en del av naturen. Vi undrar vem av oss var först på platsen och accepterar deras besök.
På Kinnekulle ovanför gården Hjelmsäter arrenderar vi ett litet torp sedan 2006. Runt torpet är sedan 2007 ett naturreservat och runt torpet finns ett högt elstängsel, från maj-oktober betar köttdjur i området och håller nere vegetationen. Såtens naturvårdsreservat är ett av de 17 st som finns på Kinnekulle som kom i samband med Natura 2000.
En strålande solig vårdag i slutet av april 2008 var det dags att gräv i grönsakslandet. I ögonvrån såg jag en "hund" trodde jag som låg och njöt i solskenet, strax utanför elstängslet ca 50 m från mig. Jag ropade på min man och sa: "det ligger en hund utanför stängslet". Han kom fram och vi försökte få kontakt med "hunden" men den reagerade inte på våra tillrop. Nu såg vi - det var ju en varg. På snabba ben sprang maken och hämtade kameran, när han kom tillbaka hade vargen rest sig och tittade på oss. Det var som om vargen tänkte: "Ja, där är ni och här är jag, en solig dag på KinneKulle" och så travade den iväg. Just travandet var mycket karaktäristiskt.
När vi sedan stod där och förstod vad vi varit med om, fick vi båda en god känsla, ingen rädsla bara respekt mellan människa och det vilda djuret. Att vi fått möta en varg och detta var unikt insåg vi, troligtvis kommer detta att vara det enda mötet i livet med det mytomspunna djuret.
Det blev ett fotografi på vargen, som även skickades till Länsstyrelsen och beskrev vår upplevelse. Vi skickade även ett reportage och bild till våra lokala tidningar.
Länsstyrelsen menade att det inte var någon varg, de ansåg att den var för liten. De tog dock inte i beaktan att elstängslet har fyra trådar. Någon kontakt från handläggare fick vi inte, men vi står fast i vår övertygelse om att det var en varg.
Lokalpressen publicerade berättelsen och bilden och även en tidning i Norge fångade upp denna. Tidningsartikel i lokalpressen skrämde upp en fårägare i närheten av vårt torp.
När vi berättade för vänner och bekanta om vårt vargmöte fanns det några som också upplevt något liknande. Några hade valt att inte berätta sin historia, då de kände att de inte skulle bli trodda.
Vargen såg vi aldrig mer, men någon vinter senare hittades en död varg nedanför Hjelmsäters gård vid strandkanten.