Fåglaviks station

Utbyggnaden av järnvägsnätet var av stor betydelse för Sveriges omdaning från bondesamhälle till modernt industrisamhälle. Fåglaviks station uppfördes 1856 enligt ritningar av SJs dåvarande chefsarkitekt Adolf Edelsvärd enligt den så kallade Partillemodellen. Den fick en placering där den nya järnvägen korsade vägen mellan Borås och Skara. Kring stationen uppstod ett litet samhälle, som blev en knutpunkt för spannmålshandel.

Än idag har Fåglaviks stationshus kvar det utseende det hade då det första loket anlände till platsen. Det är numera det enda bevarade i hela landet av sitt slag. Unikt är att hela stationsmiljön finns kvar med stationshus, uthus, jordkällare och trädgård. Riksantikvarieämbetet har föreslagit att Fåglaviks station ska bli statligt byggnadsminne på grund av de höga kulturhistoriska värdena på platsen.

I närheten av stationen anlades på 1870-talet ett glasbruk som kom att få mycket stor betydelse för Fåglavik under ett drygt sekel. Bruket anlades just här eftersom kommunikationerna tack vare järnvägen var goda, men också för att det i närheten fanns stora mossar. I torvmossarna bröt man torv som torkades och användes som bränsle i glashyttornas ugnar. Till en början tillverkades framför allt slipade och oslipade småglas och flaskor vid Fåglaviks glasbruk, senare över gick man till fotogenbelysningsglas, flaskor och hushållsglas.

Glasbruket hade flera hundra anställda när det var som störst. Det lades emellertid ner 1978, och merparten av de många byggnader som uppförts med koppling till bruket revs i september 2007. Vid platsen för bruket finns numera en minnessten. Sevärd är även den välbevarade Bruksvillan från 1875 som byggdes av brukspatronen A M Andersson.