Expansion, högkonjunktur och emigration
Vid mitten av 1700-talet skedde en stark expansion av jordbruket. Befolkningen ökade vilket tvingade fram en intensiv nyodling som möjliggjordes av den omfattande hemmansklyvningen och underlättades av att nya jordbrukstekniker infördes. Växelbruk började successivt införas, först på de större gårdarna under 1800-talets början. Även boskapsskötseln ökade i omfattning. Utvecklingen var särskilt påtaglig i Dalsland. Här fördubblades befolkningen mellan 1805 och 1865 och den brukade åkerarealen åttadubblades. Orsaken till att hemmansklyvningen tog sådan fart var att den strikta regleringen kring detta lättade på 1700-talet. Expansionen i jordbruket var både orsak till och verkan av den stora folkökningen. Orsak till folkökningen var också den minskande spädbarnsdödligheten och den ökande potatisodlingen. Hemmans- klyvningen räckte inte för att skapa utkomst till alla. Gruppen av torpare och andra obesuttna ökade kraftigt vid denna tid.
När de brittiska spannmålstullarna upphävdes vid mitten av 1800-talet blev havreexporten en stor inkomstkälla för Dalslands bönder. Havreodlingen kunde utökas utan att så stora investeringar behövde göras vilket medförde att även de mindre jordbruken kunde utöka sin produktion väsentligt. Ekonomin blomstrade och det som krävdes för att öka produktionen var arbetskraft. Samtidigt fanns som beskrivits en växande grupp människor som inte ägde egna gårdar och som var beroende av lönearbete inom jordbruket.
Den dalsländska högkonjunkturen påverkade bebyggelsen i stor omfattning. Hemmansklyvningen medförde att nya hus uppfördes på de nya gårdsbildningarna. En stor mängd torp byggdes på de sämre jordarna i utkanten av byarna och backstugor byggdes upp på obrukbara marker. De stora spannmålsskördarna skapade behov av större lador medan ladugårdarnas fähusdelar förblev små. Det är också nu som Dalslandsstugan - en enkelstuga i två våningar - gör entré.
Befolkningstillväxten i Dalsland kulminerade redan under missväxtåren vid 1860- talets slut, sedan minskade befolkningsantalet i allt snabbare takt. Den omfattande uppodlingen av ängs och betesmark till förmån för havreexporten medförde svårigheter för boskapsskötseln. Jordarna utarmades dessutom på grund av bristen på gödsel. På 1870-talet ändrades förutsättningarna för havreexporten, huvudsakligen på grund av att de västsvenska bönderna konkurrerades ut av billig amerikansk och rysk havre. Dalslandsbönderna drabbades hårt av detta eftersom man blivit så beroende av inkomsterna från havren. Som ett resultat av detta blev emigrationen omfattande.
Mellan 1870 och 1915 emigrerade 30 % av Dalslands befolkning, till stor del på grund av svält och fattigdom. Det var främst de egendomslösa som emigrerade och lämnade torp och backstugor öde. Torpen och backstugorna från denna tid har mestadels försvunnit men några har blivit kvar som sommarstugor. I skogen kan man ibland ännu se resterna av en murstock eller en syrenberså som vittnen från denna tid.
Kring 1890-talet ökade återigen intresset för boskapsskötsel i Dalsland och en utveckling mot ett mer rationellt jordbruk startar. Man börjar allmänt med växelbruk med inslag av foderväxtodling. Växelbruket krävde större arealer än de jordbruk hade som hade odlat i ensäde eller med bara en liten del i träda. Satsningen på växelbruk krävde uppodling av nya marker. Många mindre jordbruk klarade inte de investeringar som krävdes utan slogs ut.