Brev ur Emigranagentfirman Bröderna Larsson och Co:s arkiv

Under perioden från 1630-talet till första hälften av 1800-talet sökte sig endast enstaka svenskar till Amerika - bland annat som handelsmän. Under 1800-talets första hälft kom en viss utvandring igång, ofta genom olika grupper ledda av starka personligheter som Gustaf Unonius som 1841 gav sig av från Uppsala tillsammans med sin familj och några studenter till Pine Lake i Wisconsin. Peter Cassel är ett annat exempel - en bonde och byggmästare från Kisa som 1845 utvandrade till New Sweden i Iowa. Ett exempel på religiöst motiverad emigration är Erik Jansson som var en så kallad lekmannapredikant från Biskopskulla. Senare skulle han komma att kallas profet och ledde den kristna sekten "erikjansarna" eller "jansoniterna" vilka 1846 utvandrade från Hälsingland, Gästrikland och Uppland till Bishops Hill i Illinois. 

Denna senare etableringen i Bishop Hill har tagits till utgångspunkt för 150-årsjubileet av migrationen och fram till 1854 utvandrade cirka 1.500 svenskar dit. En av de tidigaste emigranterna från Sverige var mönsterskrivaren Carl Friman och hans fem söner som 1838 utvandrade från Stenhammar i Varnhems församling till Wisconsin. 

Under perioden 1820-1850 har man konstaterat att cirka 5000 personer emigrerade från Sverige och det följande årtiondet cirka 15000 personer. 

Fram till 1860 rådde passtvång och emigranterna registrerades i passjournaler. Resorna företogs på järnlastade segelfartyg som avgick från en rad hamnar i Stockholm, Gävle, Söderhamn och Karlshamn. Den vanligaste hamnen var dock Göteborg. Utvandrarna reste även över Hamburg, Bremen och Liverpool. Resorna tog cirka 1,5-2 månader och kan beskrivas som mycket strapatsrika.