Förteckning över utvandrare ur Göteborgs Poliskammares arkiv

Den första stora utvandringsvågen räknas från tiden efter amerikanska inbördeskriget till 1873. Den föranleddes av att Sverige 1866-1868 drabbades av tre missväxtår och det beräknas att 120.000 personer lämnade landet under denna period. Från och med 1860 avskaffades passtvånget och emigrationen var oreglerad fram till 1868 då man 1869 införde skyldighet för de så kallade emigrantagenterna att rapportera utvandrarna till polismyndigheterna i respektive hamnstäder. 

Den reglerade utvandringen skedde över hamnarna i Göteborg, Helsingborg, Malmö, Norrköping och Stockholm varifrån utvandrarna transporterades till Hull i England. Därifrån färdades de med tåg över England till Liverpool där atlantångaren till New York, Boston eller Philadelphia väntade.

Resan skedde först med segelfartyg och senare med ångfartyg och restiden kan uppskattas till 10-20 dygn beroende av väntetiden i England. 

Den oreglerade utvandringen beräknas till cirka 10% och omfattade i huvudsak utvandrare över Köpenhamn, Hamburg, Bremen och de norska hamnarna, första- och andraklass-passagerare, resande med lastbåtar samt sjömän som rymt i främmande hamnar.

Under 1868-1873 sökte sig utvandrarna till Mellanvästerns jordbruksbygder - det vill säga Minnesota, Illinois och Iowa. I första hand kom de från Östergötland, Kristianstad, Skaraborg, Älvsborg och Värmlands län.