Under 1920-talet växte egnahemsrörelsen, allt fler kunde skaffa sig småhus för sitt eget boende. Standardiserade och prefabricerade byggen var nyckeln för att få ner kostnaderna. "Borohus eller "Bo-i-Ro" var de första att ge ut en huskatalog med typhus.

På 1930-talet blev egnahemsrörelsen en politisk angelägenhet över landet. Allt större standardisering skede, före 1930-talet var det ovanligt med eget badrum och i bland även el.

Rörelsen växte i omfattning år 1940 och många kunde njuta av det egna boendet. Efter andra världskriget kunde många från medelklassen få tillgång till buss och bil, detta innebar att områden utanför järnvägen kunde exploateras för nybyggnation.

Statsminister Per Albin Hansson och socialdemokraterna är starkt förknippade med egnahemsrörelsen och folkhemmet. Rörelsen sågs som en frigörelse från hyreshusen som vuxit upp under 1800-talets industrialisering och som erbjöd dåliga sociala förhållanden och höga hyror.

Egnahemsområden kallas nu bara för villaområden. Egnhemmen var från början till för blygsamma bosättningar. Tanken var att arbetarklassen också skulle få möjlighet att äga sin bostad och en bit mark.