Egnahemsrörelsen bildades år 1892 och den mest betydelsefulla var "Föreningen Egna Hem" (FEH), denna fanns i Motala och denna sägs vara fröet till den stora rörelsen. I Motala köptes många fastigheter och även senare även på olika håll i Sverige och dessa styckades upp i egnahemstomter. En tidskrift med namnet "Egna Hem" startades. Det var vanligt att familjerna själva arbetade med att bygga sina hus. 

Även arbetsgivare i brukssamhällen tog initiativet och sålde tomtmark till anställda, möjligheter till lån hos arbetsgivarna fanns även. Detta band arbetare till bruket.

De konservativa i samhället ansåg att man gärna skulle erbjuda egnahem till skötsamma och ordningsamma arbetare, dels för ett sundare liv och för att motverka att den radikala arbetarrörelsen växte sig starkare.

De egnahemskommittéer som fanns ställde vissa krav för att lån skulle beviljas, t.ex. kunde inte någon näringsverksamhet bedrivas i huset. Andra krav kunde vara att mannen i familjen hade motbok eller var nykterist och skötsam. Endast arbetare med fast anställning fick lån.