Vad var din arbetsuppgift på Halland vid de här tillfället?

När Halland gick upp i klart skepp, och vi alltså förberedde oss för att slåss, så satt jag vid min radarskärm, eller vid plottet, eller vid en passiv radarvarning som heter PQ och som förvarnade för ljud av inkommande robotars radarsökning. Så vi samverkade med Draken-plan som optiskt sökte efter vad vi trodde oss höra, samt eventuella landbaserade observationsposter och ubåtar. Satt jag vid radarskärmen så kördes den med 120 eller 240 varv per tidsenhet. Utifrån de nya bilderna så räknade vi ut bäring och hastighet på ett mål. Detta gjorde man varje minut på målet. Jag klarade max av att läsa 13 sådana här mål per minut, och det är ganska bra, för normalt klarar man kanske 9 till 11. Denna information fördes upp på ett plottingbord, tillsammans med information och markeringar från exempelvis flygplan eller helikoptrar. Så kunde fartygschefen komma och titta på detta och få sig en bild av det strategiska läget, och utifrån detta fatta beslut om vilken insats han skulle göra. Så det vi gjorde på radarn var urviktigt för hur striden skulle gå. Det fanns otroligt mycket ny teknik här, och på hela jagaren Halland. Dessutom hade vi väldigt duktigt befäl, gräddan av den svenska flottan. Och vi var väl samövade. Så om något gick sönder så att vi hamnade på 1800-talet rent tekniskt, eller om något annat hände, så klarade vi oss bra ändå.

När det inte var klart skepp så hade jag vakt. Då var jag till exempel kranförare, dvs den som skulle sköta så att livbåt, slup, lätt motorbåt eller vad det nu var sattes ned och togs upp. När vi låg vid kaj var vi nere vid kvartersvakter. Ett kvarter är ungefär halva styrbords eller babords vakt. Vi hade 4-timmarsvakter, med undantag av maskin som hade 6 timmar. Då höll jag vakt antingen alldeles vid landgången, precis på land eller precis uppe på fartyget, för vi var alltid två. Och så var det min uppgift att föra noteringar om väderlek, om det kommit någon ombord, om det inträffat något under vakten och så vidare. Senare fick jag även uppgiften att gå ut på orderanläggningen och ge meddelanden till besättningen. Det kunde vara allt ifrån att vidarebefordra en order om alle mans uppställning till att informera om en filmvisning i en mäss.

I början hade vi dock mest uppgifter på land, och dessa uppgifter bestod främst av underhåll. Jag har aldrig målat så mycket i hela mitt liv som jag gjorde då. Om vi började på ett ställe av fartyget på måndagen så var vi tillbaka på samma ställe igen på fredagen och gick igenom allting igen under helgen. Säg att vi tog emot minor på rälsen, då skavdes färg bort, och så skulle det målas om igen. Ibland kunde vi bli satta på att måla utan att det var ordentligt rengjort eller utan att väderförhållandena var gynnsamma för målning, så att man visste att det inte skulle bli ett bra resultat. Jag förstod inte det där, och när någon sa till mig att de tvingade oss att göra det där för att hålla oss sysselsatta, då blev jag förbannad.

Varje morgon skulle fartyget städas. Mitt ansvarsområde var aktra befälshytten och sekondens hytt (sekonden är officeraren med näst högst rang på fartyget, reds. anm.). De flesta dagarna gjorde man en mer översiktlig städning, man torkade rent och plockade upp skräp och tillbringade kanske 30-45 minuter på detta. På fredagar skulle dock allt städas ordentligt, och det tog 3-4 timmar. Precis innan lunch skulle man inspekteras, då gick de igenom hytterna med vita handskar och kontrollerade att det inte var dammigt någonstans. Gick man igenom inspektionen fick man gå och äta lunch, om inte så var det ominspektion inom en halvtimme. Jag lärde mig ju rätt fort vad de inspekterade, och gjorde ett system där jag under hela veckan gjorde lite rent, så att hytterna var genomstädade när nästa inspektion kom.