Jordbruket effektiviseras

Allt större maskiner förenklade arbetet, men ställde också krav på stora, sammanhängande och stenfria ytor i landskapet.

På bild: Grimeton radiostation. Efterhand har ledningssystemen för el och telefoni gömts i marken, och stolpar har ersatts av ansamlingar av vindkraftverk och -under senare år- ett bitvis tätt nät av master för mobiltelefoni.

Fram till den industriella revolutionen var jordbruket den viktigaste näringsverksamheten. Många arbetade inom jordbruket, och bodde därför också på landsbygden, ofta nära sin arbetsplats. Fram till 1930 bodde fler människor på landet än i städerna i Sverige. Efter den industriella revolutionen har detta sakta skiftat.

Under 1900-talet gjorde flera kraftfulla tekniska hjälpmedel entré som hjälpte till att öka samt förenkla produktionen. Detta, tillsammans med lagstiftning som gynnade storleksrationalisering, gjorde att jordbruket blev mer storskaligt och effektiviserat, speciellt efter andra världskriget. Allt större maskiner ställde också krav på stora, sammanhängande och stenfria ytor i landskapet. Järnvägens framväxt möjliggjorde för transporter av virke, spannmål, sockerbetor och slaktkreatur till städerna, men också för varor som textilier, salt och konstgödsel att skickas åt andra hållet: från städerna till landsbygden.

Nätet för telegraf och telefoni med stolpar, ledningar och omkopplingsstationer blev ett ytterligare nytt och påtagligt inslag i landskapsbilden, samt en förutsättning för tidens nya förändringar. Dragningen av el skapade också ett behov av transformatorer som placerades i särskilda byggnader. Dessa karaktäristiska byggnader fortsatte att uppföras fram till 1950-talet. Idag utgör de få som är kvar en fysisk påminnelse om en av 1900-talets största förändringar. Dessa kommunikationsmöjligheter bidrog starkt till en växande industriell verksamhet, handel och administrativ verksamhet, en struktur som vi känner igen i dagens samhälle.