Jordbruket reformeras

Sten samlades ihop i större rösen och stentippar.

Under andra halvan av 1700-talet inleddes den agrara revolutionen, vilket ledde till flera större förändringar. Dessa kan förenklas till: 

Skiftesreformen, som bröt den äldre markorganisationen och därmed förändrade hur gårdarna placerades. Tidigare var gårdarnas markegendomar uppblandade med varandra, så att allt arbete (såning, skördning och att släppa djuren på bete) behövde samordnas. Därför låg också husen nära varandra. Nu slogs markbitar ihop till större åkrar, och husen flyttades för att ligga nära sina marker. 

Stenröjning gav ytterligare förändring i landskapet, både äldre stenrösen och ny sten samlades ihop i större rösen och stentippar. En betydande mängd sten omvandlades också till stenmurar och till byggnadsmaterial för väg och järnvägsbankar eller makadam.

Ångkraften ersattes allt mer av fossila bränslen. Olje- och bensindrivna motorer lanserades under 1800-talet och påverkade även omvandlingen från bruksmiljö till industrimiljöer på många håll i landet under 1900-talet. Många av dagens större verkstadsindustrier etablerades som lokala mekaniska verkstäder på landsbygden under denna period. 

Dessa förändringar innebar en grund för industrialismens utveckling, och gav sammantaget en höjd levnadsstandard men också stora sociala klyftor. Nya regler kring jordränta, jordägande, och beskattning medförde att bönder kunde behålla mer av överskottet och sälja vidare till marknaden. Jordbruk blev nu lönsamt, vilket lockade de som kunde expandera till ökad produktion. Privatiseringsprocessen innebar att byns rättigheter och skyldigheter försvann och att bonden blev jordägare i modern bemärkelse. Staten började samtidigt investera mer skattemedel i jordbruket och landsbygdens infrastruktur.