Vid järnvägsstationerna var det vanligt att det fanns kiosker, resande hade möjighet att skaffa sin förtäring, tidningar, drycker mm som kunde intas under resan. 

Under 1950-talet inföll kioskens guldålder. Vid denna tid så var vanliga butiker/affärer reglerade med affärstidslagen vilket innebar att butikerna fick inte ha öppet på kvällar och helger. Denna lag slopades vid årsskiftet 1971 - 1972. Nu öppnades marknaden för konkurrerande närbutiker med långa öppettider, liksom för bensinstationer och tobaksaffärer som fick ett utökat sortiment.

På 1980-talet insåg man att självbetjäning lönande sig, de små kioskerna kom då att göras om till små butiker. Många glass- och korvkiosker samt kaffekiosker lever vidare, men konkurrensen är tuff med snabbmatskedjor och det breda varuutbudet i de flesta affärer. 

I takt med att de traditionella kioskerna inte längre var lönsamma, började de också  långsamt försvinna. Idag finns praktiskt taget endast Pressbyråkioskerna kvar och idén med att finnas tillgänglig där många människor rör sig och är mellan två hållplatser var inte så tokig. 

Den klassiska svenska kiosken håller på att försvinna skrevs det redan 2015. Då hade det i snitt lagts ner tre kiosker varje månad under 25 år och det fanns då drygt 1500 kiosker kvar.