En sluten värld

Vänersborgs Hospital och Asyl var redan från början en sluten värld. Området var inhägnat av staket och vid sjukhusets entré fanns grindar som bevakades av en portvakt. Många av husen är uppförda under denna tid och hade en tidstypisk och enhetlig stil. Både vårdavdelningar, överläkarens villa och portvaktstugan har liknande formspråk. Sjukhusområdet var uppdelat i två huvuddelar, manssidan och kvinnosidan.

Däremellan fanns olika slags personalbyggnader och grönområde. Man anlade prydnadsträdgård och park på sjukhusområdet för man ansåg, då som nu, att en vacker miljö skulle bidra till patienternas tillfrisknande. Här fanns skogsdungar, damm och utsiktsplatser. Här anlades också idrottsfält samt bad- och båtbrygga.

Vänersborgs hospital och asyl var alltså ett av Sveriges största i sitt slag med runt 1000 vårdplatser. Namnet ändrades 1930 till Restads sjukhus. I många avseenden var sjukhuset ett eget samhälle i samhället och många patienter levde större delen av sina liv innanför sjukhusets grindar.

Här placerades främst personer med psykiska sjukdomar som inte kunde tas om hand i hemmet eller lokalt. De vanligaste diagnoserna på de inlagda var primär svagsinthet (dementa primaria). Andra vanliga diagnoser var sinnesslöhet (idiotia), kronisk förryckthet (paranoia) och förvirring (confusio).