Utan namn och minne

Kyrkogården började användas 1906 och är kanske det som tydligast visar hur slutet Vänersborg hospital och asyl var. Här begravde man både patienter och personal, personalens gravar markerades med gravstenar medan patienternas istället fick järnkors med identifikationsnummer och beteckningarna M för man eller K för kvinna.

Bakom anonymiteten låg i första hand sjukhussekretessen som förbjöd att patientens namn skrevs ut, men även skuld- och skamkänslor som psykiska sjukdomar alltid förknippats med. Anhöriga ville inte eller hade inte råd att låta transportera hem kistan med den döde för begravning på hemorten.

Mellan åren 1906-1957 begravdes närmare 2000 personer på begravningsplatsen vid Restad sjukhus. 1957 var det sista år som någon begravdes här enligt dokumentation, men på kyrkogården finns en gravsten med dödsår1971 – så kanske 1971 är sista året?

Västra Götalandsregionen reste 2009 en minnessten med inskriptionen ”Till minne av de döda” på kyrkogården till minne av de anonyma patienterna som är begravda här och för att ge dem en återupprättelse i efterhand. Trots allt vilar ett lugn över Restad kyrkogård och det är väldigt vackra omgivningar.