Åren från 1927 - 1931 var nog en bra förpraktik för mitt kommande arbete, jag gick nog varje dag till mormor och moster Helena. Så kom moster Helena in på vårdhemmet i Mariestad och mormor flyttade hem till oss i Kärrgården. Moster Helena dog 1930 (52 år gammal) och mormor 1931, hon var hemma hos oss och blev 88 år gammal.

Så plötsligt var den perioden slut och jag var nog ganska trött på åldringsvård då. Men när jag skulle söka arbete blev det ändå Råbäcks ålderdomshem jag började där 15 juni 1931.

Det var något alldeles nytt och främmande och inte visste jag då att det skulle bli min livsuppgift.

När jag var där såg jag en stor konserveringsapparat av koppar och tänkte jag den kokar de nog gröt i, men fullt så mycket gick det ej åt.

Syster Maja var föreståndarinna, oh vad jag såg upp till henne, hon var en var kristen och en god föreståndarinna. Hon sa att ”Ruth får 40 kronor i månaden i lön, det kan väl inte jag få, jag kan ju ingenting ” var mitt svar.

Så när vi gick husesyn sa syster: ”När det blir jul ska vi ta fram de här sakerna, då ska Ruth tro att det blir roligt”. Då tänkte jag i mitt stilla sinne, tror du verkligen att jag ska vara här till jul, sedan blev det nära 37 lyckliga jular på ålderdomshem.

Så kom jag då in i arbetet,  dagarna var arbetsamma - men oh vad jag trivdes, jag var nog ingen duktig hjälpreda men jag var pålitlig och gjorde mitt bästa.

Det var 13-14 gamlingar de flesta bodde i dubbelrum, någon i enkelrum. En farbror som var orolig bodde uti bagarstugan och en morgon när syster kom ut hade han somnat in för alltid.

Jag hade varit med om mormors dödsfall hemma, men nu var det lite annorlunda - nu skulle jag ta ansvar.

Vi hade en gammal farbror som var så åderförkalkad och dålig och så blev han liggande sjuk länge. En kväll förstod syster Maja att han inte hade långt kvar. Hon beredde sig på att vaka trots att hon arbetat hela dagen. Hon fråga mig om jag också ville vaka och fram på natten fick den gamle somna in. Jag fick vara med om att se hur hon varligt och värdigt ordnade efter dödsfallet. Hon ville att jag skulle lära mig allt och hon lärde mig arbetet och de gamla.

Nu har jag visst börjat tala om dödsfall, men det var inte så ofta på ett så litet hem. Många av de gamla var ju pigga och krya och hjälpte till med arbetet, det var den tidens terapi och jag tror att de tyckte det var roligt.

Johanna, en stor och stadig fru hon diskade, jag minns med vilken kraft hon diskade det stora trätråget efter var bakning.

Inga hon skurade de svarta bordsknivarna vi hade inte rostfritt då, varje onsdag och lördag skulle knivarna skuras. Hon hade en särskilt plats i köket, oavsett hur mycket disk vi hade fick vi maka åt oss så Inga fick plats.

Så hände det något varje dag och jularna var ju roliga - oh,  vad vi dekorerade och gjorde fint överallt, vi sydde julklappar och hade roligt.

Så hände det något, syster fick plötsligt en fästman, det var handlare Apelqvist på Råbäck. Syster Maja var då 37 år och han var 67 år - men det gjorde väl inget.  Den 6 november 1932 ordnade vi med bröllop på hemmet och så flyttade syster. Vi fick en ny föreståndarinna som hette Margit, hon var ung och en helt annan typ. Hon kunde jobba som få och hon fordrade mycket av mig, men oh vad hon lärde mig mycket. En gång frågade hon mig om hon skulle lära mig att dansa, men det blev det inget av. Men jag började lära mig spela orgel, kunde lite noter, jag blev kvar på hemmet till 1933.
Men det var aktuellt att jag skulle fortsätta och jag slutade i augusti 1933.