Den för en småstad ovanligt stora stationen blev tidigt en viktig mötesplats. Människor for ut i världen och kom hem på besök. Stationen blev ett centrum för människors möten och avskedstagande. Stationen blev en samlingspunkt inte bara för resenärer utan också för stadens medborgare, som ville studera folklivet och kanske beundra de kraftfulla loken och bjuda av ljudet från den nya teknikens ångstötar och doften av kolröken. Yttervärlden gjorde sig ständigt påmind på stationen. På ett tidigt stadium måste man lösa perrongbiljett för 10 öre om man inte var resenär.

En viktigt kategori resande var skolungdomen. Skara var en urgammal skolstad dit djäknar tidigt hade farit för högre studier. .

I modern tid fanns gymnasium bara i Skövde och Skara. Föret grundskolans tillkomst fick också eleverna från de mindre grannorterna resa till Skara för att gå i realskolan. Skolungdomen blev en viktig kategori av pendlare från grannorterna Lidköping, Vara, Götene och Skara omnejd. Det fanns just inga skolbussar under första hälften av 1900-talet. En ström av elever fyllde Järnvägsgatans trottoarer på sin väg till läroverket kl. 08.00 på morgonen. Om tåget var försenat gick denna ström ganska sakta för att man skulle slippa morgonbönen. Sedan vände strömmen åter vid 4-tiden på eftermiddagen. Det hände vid något tillfälle att tågtiden tvingade elever från Vara att vänta på hemresan från Skara. Ett upprop bland berörda föräldrar fick VGJ att justera tidtabellen och medge att eleverna kom hem tidigare.

De elever, som bodde längre bort, kunde inte göra dagliga tågresor utan var inackorderade i Skara. Dessa elever reste ofta hem på helgerna. Söndagskvällarna blev då en tid för möten på stationen, då man tog emot sina kamrater.
Ett populärt och praktiskt besöksmål på stationen var pressbyråkiosken, som hade öppet efter affärernas stängning. Där fick man de senaste tidningarna, som kom med tåget och också tobak och godsaker.