Skaraborna har alltid varit stolta över att Skara hade Europas största smalspåriga järnvägsstation. Var detta verkligen sant och hur har denna beteckning uppkommit?

När den engelska tidskriften "Narrow Gauge World" 2004 hade en stor artikel om Skara förr och nu tog ledarskribenten upp frågan om storleken. När han sökt efter konkurrenter bland länder med smalspår fann hanm att hans hemland England hade många smalspåriga järnvägsknutar men inte av Skaras storlek. Inte heller i Tyskland och Schweiz fanns det konkurrenter. Frankrike som har ett stort järnvägsnät och mycket smalspår, kunde kanske konkurrera. Den station, som var närmast Skara i storlek, var Carhaix i Bretangge.

Författaren menar dock att det är ointressant vilken station som var störst, men båda är ett praktexempel på smalspårsteknik när den var som mest utvecklad. 

Ångloket VGJ 29 som vid förstatligandet tillhörde den lilla minoriet som fick överleva har en speciell historia. Loket överfördes år 1954 till Västervik, där den under en tid fick dra godsvagnar. Hösten 1966 gick ett rykte om att loket skulle skrotas. Skaraborgs Läns Tidning startade då en aktion i avsikt att rädda loket. Skara kommun reagerade snabbt och beslöt på ett extra kommunstyrelsesammanträde att köpa loket, på villkor att en förening bildades med upgiften att reparera och vårda museiföremålet.  År 1967 kom loket tillbaka till Skara, VGJ 29 blev sedan den cenrumpunkt, kring vilken Föreningen 29:an sedermera Skara Järnvägsmuseum byggdes upp.