Förstatligandet

I maj 1939 fattade riksdagen ett beslut som innebar att det svenska järnvägsnätet skulle förstatligas. Förstatligandeberedningen, som var utsedd av riksdagen, fick i uppdrag att förhandla med de enskilda järnvägarna om köp. VGJ fick en sådan förfrågan och det gällde då VGJ, LSSJ och STJ av de banor som berörde Skara. Förslaget godkändes enhälligt och från den 1 juli 1948 blev Statens Järnvägar ny ägare och de gamla järnvägsbolagen gick i likvidation. Administrativt betydde det att i Skara förlades maskin- och trafiksektionsledningarna för hela smalspårsnätet i Västergötland. Det innebar också att den rullande materielen fick SJ signaturer och de gamla signaturerna försvann. Personalen blev statsanställda och många möten hölls med fackföreningarna. Alla anställda fick bestämma om de ville övergå i statlig tjänst.

Nedläggningar

Efter andra världskriget ökade bilismens konkurrenskraft mot järnvägarna, men trots det var järnvägen en viktig transportfaktor. De små smalspårsbanorna hade svårt att klara konkurrensen, lönsamheten blev dålig och ledde till förluster. För Skaras del var det första gamla LSSJ som drabbades och då delen Axvall - Stenstorp. Trafiken hade minskat sedan 1958 och sedan maj 1960 hade man kört bara s.k. behovsgodståg, främst med kalk. Den 28 maj 1961 var det slut med all trafik, sedan gick det fort. Den 1 september 1961 försvann persontrafiken mellan Lidköping och Skara och mellan Skara och Skövde. Till Lidköping gick viss godstrafik till 1966. Spåret till Skövde revs 1967 och till Lidköping 1969. Nu börjande Skaras imponerande bangård sakta förminskas.

1963 fattade riksdagen ett beslut att varje trafikslag själv skulle bära sina kostnader. En hotande nedläggning av VGJ skulle innebära stora nackdelar för den bygd, som en gång varit bakgrunden till järnvägens tillkomst. Person- och godstrafik skulle flyttas ut på vägarna och det skulle bli negativt särskilt för de tunga godstransporterna. Samtidigt som diskussionen pågick om nedläggning pågick en annan utredning om breddning av bandelen Vara - Forshem. I dessa frågor lade de fackliga instanserna ner ett stort arbete. Landshövdingen, kommunerna och företagen agerade intensivt dock utan större framgång.

I början av 1950-talet hade Lidköping fått anslutning till normalspår genom breddning av Lidköping - Håkantorp 1953 och Lidköping- Forshem 1954. Det innebar att de viktiga kalk- och cementtransporterna inte längre gick över Skara.

När sedan Gårdsjö - Mariestad - Forshem breddades 1961-62 förlorade Skara mycket trafik och den enda kontakten med normalspårtransporter blev genom de normalspåriga vagnar, som kom till Skara via s.k. överföringsvagnar. Det gällde då frakter till bl.a. Scan, Götene träindustrier och Necks verkstäder i Nossebro.
1967 lades den täta trafiken Göteborg - Sjövik ner och ersattes med bussar. Därmed hade den viktiga och välskötta Västgötabanan minskat till delen Sjövik - Vara - Skara - Forshem och man kunde ana att slutet var nära. Farhågorna besannades och den 24 augusti 1970 lades all persontrafik ner.

Nu återstod bara godstrafik på linjen Vara - Skara - Götene på bangården i Skara. Kommunpolitikerna i *skara, Götene och Vara uppvaktade kommunikationsministern för att få besked om järnvägens framtid utan framgång. Länsstyrelsen ville också ha beslut och säger bl.a: ”Banan är också i tekniskt dålig kondition och den rullande materielen så nedsliten att det är daglig risk för att trafiken skall lamslås”.

I Skara medför dröjsmålet att stora markområden binds av bangården och dröjsmålet förhindrar planering av den värdefulla marken. Fjärran är den storhetstid, då Skara var en stor smalspårig järnvägsknut. SJ:s bristande underhåll låter sliprar ruttna, rälsen rosta och byggnaderna förfalla. Om beskedet om framtiden dröjer ansåg man att staten måste ta ansvar för en uppsnyggning av bangården. Landshövdingen har meddelat regeringen att godstrafiken har minskat och en breddning till normalspår kan inte motiveras. Om en nedläggning av smalspårsbanan Götene - Nossebro skall ske krävs ombyggnad till industrispår med normalspårsvidd med anknytningen till banan Herrljunga - Uddevalla.

Staten var kallsinnig och banan lades ner den 1 oktober 1984. Ganska snart satte rivningarna igång. Vara - Skara revs upp 1985 och Lundsbrunn - Forshem samma år. Så var det slut på Skaras stolta järnvägsepok