Berättelser (4 st)

Torpare var lantarbetare/jordbrukare som arrenderade mindre jordbruk, så kallade torp. Denna benämning användes förr även på jordbrukare som ägde sitt eget jordbruk och fastighet om det var mindre, under 1/4 mantal. Mantal var ett mått på en gårds avkastingsförmåga, alltså inget med den jordyta som tillhörde gården. En mindre gård med bra jordmån och bördiga åkrar en annan till yta stor men med magra åkrar. Tillgången till skog, fiskevatten inkluderas när man beräknade mantalet. Mantal var en måttenhet som i första hand användes vid beskattning.  När industrialiseringen och emigrationen till Amerika skedde i slutet på 1800-talet minskade torparrendena, många övergick till kontantarrende och friköp av torp. Minskningen var från ca 100 000 år 1850 till en halvering år 1910.  1943 försvann torpinstitutionen från Sverige, då förbjöds dagsverken som betalning. Kronotorpen fanns dock kvar långt senare.  Källa: www.wikipedia.se 20200503, www.kinnekullehembygd.se, privata bilder Freddie Wendin, Boken "Min hemsocken" John-Erik Andersson, Märta Tamm-Götlinds uppteckingar gjord 1940-50-talet. 

Skara Semin startade på 1940-talet som ett stöd åt lantbrukare och den djurhållning som fanns på var gård. Det handlade om att få bra besättningar som gav bra avkastning. Turerna var många innan föreningen landande och var fullt etablerad.  Skara Semin senare Skara Seminavel och sedan 1980-talet Viking Genetics och Växa. Vikingen Genetic fortsatte med avelsidan och Växa sysslade med rådgivning till sina medlemmar. Viking Genetic avelsmål är bra produktion och god hälsa och har den längsta avelserfarenhet av alla företag i hela världen. Växa är Sveriges största husdjursföring, målet är en lönsam och konkurrenskraftig lantbruksproduktion. Källa: Broschyr som togs fram av Skara Semin som beskrev verksamheten 1940-1980, www.vikinggenetic.se och www. vxa.se VIKINGGENETICS HAr avlat för häloegenskaper sedan  1980, Längre än någo

Detta är berättelsen om en lite annorlunda förening som bildades 1939 av några bönder i Grinneröds socken söder om Ljungskile. Hushållningssällskapet hade försökt att få bönderna intresserade att få upp sin mjölkproduktion genom att skaffa en gemensam avelstjur. Innan dess hade varje gård sin egen tjur och då blev det lätt inavel, vilket med tiden innebar dåligt mjölkresultat.Hushållningssällskapet lånade ut pengar för att komma igång attskaffa en avelstjur, under förutsättningen att det bildades en förening.

Här drevs jordbruket med oxar ända in på 1960-talet Erik Johan Johansson med hustrun Hanna tog över släktgården 1908. Han var då femte generationen brukare på Sörgården.  Med åren kom familjen att få många medaljer och diplom för sin odling. Men allt blev inte som de tänkt sig. När sonen Folke, som skulle bli sjätte generationen brukare på gården, avled stannade utvecklingen av. Man blev kvar i det gamla och fortsatte bruka jorden med oxar ända in på 1960-talet.