Kärlek, frihet och identitet

Inget annat fordon är så starkt förknippat med frihetskänsla som bilen. Vi ser det inte minst i reklamfilmerna för olika bilmärken, där frihet i form av natursköna landskap och öppna vidder ständigt återkommer.

En av de största fördelarna med att ha en bil är just att den alltid står och väntar på dig, redo att ta dig dit du vill exakt när du vill.

Nytt sätt att upptäcka världen

Att bilen redan tidigt fick symbolisera frihet hör bland annat ihop med större möjligheter att också kunna använda den. Under 1950- och 60-talen infördes nämligen rätten till längre semestrar för alla i Sverige. Vi fick tre veckors semester 1951, och 1963 infördes fyra semesterveckor. 

Lusten att upptäcka väcktes. Nu var det plötsligt möjligt att ta sig till platser som tidigare varit svåra att nå. Söndagsutflykt och bilsemester blev helt nya begrepp, för att inte tala om camping. Här har trenden hållit i sig. I dag bygger stora delar av dagens turistindustri på att vi är bilburna. Och försäljningen av husbilar och husvagnar ökar som aldrig förr. Större och lyxigare eller mindre och mer praktisk verkar stå i fokus. 

Även i vardagen uppfyller bilen vårt behov av att känna frihet. I en intervjuundersökning som gjorts bland vanebilister i Göteborg framkom att bilen är en slags frizon där man kan vara helt själv en stund, fri från yttre påverkan. Därför upplevs till exempel samåkning till och från arbetet som svårt. Problemet är att man då måste anpassa sig efter andras tider och behov, och då faller hela frihetsaspekten med bilen.

De riktigt frälsta

I Sverige finns ett enormt intresse som kretsar kring bilar. Det yttrar sig på många sätt, som motorsport, samlandet på veteranbilar och mekande med den egna bilen. Listorna över antal bilklubbar, bilträffar och bilmuseer kan göras långa. Varje sommar, från maj till september, arrangeras långt över hundra olika bilträffar runt om i Sverige, från norr till söder. Den största av dem alla är Power Big Meet i Västerås som lockar tiotusentals besökare och där över 20 000 fordon deltar.

Ofta börjar bilintresset i unga år och varar livet ut. Det är som störst på landsbygden och mindre orter där beroendet av bilen är större än i storstäderna.

Kvinnorna tar plats

Fascinationen för bilar är helt klart störst bland män. Det är oftast män som kör, mekar, putsar och pysslar med sin maskin. För kvinnor är bilen generellt mer ett praktiskt transportmedel och den känslomässiga relationen till bilen är inte lika påtaglig. Tiderna förändras trots allt. Sedan 1980-talet har antalet bilar som ägs av kvinnor ökat med 78 procent och i dag äger kvinnor en tredjedel av Sveriges bilar. Samtidigt visar statistiken att det är bland unga kvinnor som bilanvändningen ökar mest.

Men ägandet är en sak – det speglar inte hur mycket kvinnor respektive män faktiskt använder bilen. I Trafikanalys resvaneundersökning (2011-2014) visade det sig att under en genomsnittlig dag kör män cirka 35 kilometer med bil medan kvinnor kör omkring 17 kilometer. Frågan är vad vi bör sträva mot? Ska ett ökat bilanvändande bland kvinnor ses som ett tecken på större jämställdhet och därmed något positivt? Eller är det kanske tvärtom kvinnorna som ligger mer rätt i tiden och männen som bör följa efter? För det är ett känt faktum att kvinnor mycket oftare går, cyklar och åker kollektivt än män. Och med tanke på att samhällets mål är att få fler att resa hållbart så ligger kvinnorna i framkant.

En annan positiv sida av lägre bilanvändning är att kvinnor inte heller är inblandade i lika många trafikrelaterade olyckor som män.

Status och identitet

Bilen kan ses som en viktig statusmarkör, precis som många andra materiella saker vi äger. Grovt förenklat kan man säga att ju dyrare, lyxigare och mer väldesignad en bil är desto högre status är det att köra runt i den. Men riktigt så enkelt är det förstås inte. Lyxegenskaper imponerar långt ifrån på alla – det beror på vem du är. Delvis hänger bilmärke och val av bilmodell ihop med vår identitet och personlighet. Bilen speglar vem du är, eller kanske snarare vem du vill vara.

Vissa tillbehör till bilen kan också förstärka vår identitet. Genom att exempelvis montera skidboxar, cykel- och kajakhållare på biltaket visar vi att vi är aktiva människor, vilket också har hög status.

Vissa bilägare är lojala och håller sig till endast ett särskilt bilmärke. Medan en person aldrig skulle köpa något annat än Volvo tycker en annan att bara tyska bilar duger, och så vidare. Här finns det också vissa skillnader när det gäller kön. Till exempel väljer betydligt fler män BMW och Volvo än kvinnor. Och fler kvinnor än män väljer Peugeot och Toyota. Men bland många andra vanliga bilmärken är skillnaderna mellan könen inte alls lika tydliga.

Enligt forskaren Magdalena Petersson McIntyre har bilbranschen traditionellt varit maskulin och utgått från värden som män tycker är viktiga, som motorkapacitet, exteriör och prestanda. Kvinnor är många gånger mer intresserade av designlösningar som gäller textil och interiör. De efterfrågar enklare lösningar som inte kräver stora tekniska färdigheter.

För kvinnor väger också miljöargumenten tyngre än för män, något som också skulle kunna kopplas till identitet. Men kanske snarare hur man väljer att leva än hur man vill framstå inför andra. Bland de som köpte en ny bil 2014 valde 52 procent av kvinnorna en miljöbil medan bara drygt 40 procent av männen gjorde det.

Minskat intresse bland unga

Val av bilmärke och bilen som statussymbol är frågor som kanske håller på att bli mindre intressanta. Framför allt för en växande andel unga. Trenden är nämligen att alltfler unga inte ens tar körkort. 1987 hade nästan 85 procent av alla 24-åringar körkort. 2013 hade siffran sjunkit till runt 65 procent. Det är en ganska dramatisk skillnad.

Varför det ser ut så kan ha flera förklaringar, bland annat ekonomi. Det är dyrt att ta körkort och äga en bil vilket gör att många skjuter upp sådana investeringar. Samtidigt har kraven på körkortsutbildning blivit tuffare.

Som ett led av allt detta tycks bilen förlora lite av sin tidigare ganska höga status. Förr var körkortet en markör för att bli vuxen. Så är det inte längre, åtminstone inte i de större städerna och framförallt inte i Stockholmsområdet där färre än 40 procent av dagens 20-åringar har körkort.

På landsbygden däremot har körkortsinnehav och egen bil fortfarande ett högt värde eftersom avstånden är långa och de allmänna kommunikationerna fungerar sämre. Med ett körkort i sin hand kan man på egen hand ta sig långt från hemmet och slipper vara beroende av sina föräldrar. Som exempel har vi Dals-Eds kommun i Västra Götaland där hela 84 procent av 20‑åringarna hade körkort 2011.