Fabriksarbetarna. Kvinnor, män och ungdomar i textilindustrin.

Fabriksarbetarna

Vid början av 1900-talet hade Borås verkligen utvecklats till en utpräglad industristad. Näst efter Trelleborg hade Borås högst andel fabriksarbetare av alla städer i Sverige.

I runda tal fördubblades antalet fabriksarbetare i Borås varje tioårsperiod fram till sekelskiftet 1900, och samtidigt ökade även andelen fabriksarbetare, tills nivån stabiliserades kring drygt tjugo procent av befolkningen. Behovet av arbetskraft var uppenbarligen mycket stort och mättades inte av folkökningen.

En jämförelse göras med Göteborg och Halmstad – också västsvenska städer med betydande industri. År 1880 var andelen fabriksarbetare i dessa städer inte ens hälften så stor som i Borås.

På 1860-talet och början av 1870-talet fanns fler fabriksarbetande män än kvinnor, men därefter kom kvinnorna att stadigt utgöra en liten majoritet av arbetarstyrkan. 

Kvinnor, män och ungdomar i textilindustrin

Textilindustrin kännetecknades av hög andel kvinnliga arbetare. Näst efter pigor utgjorde väverskor den största yrkesgruppen bland Borås kvinnliga befolkning. Visserligen fanns även inom textilindustrin arbetsmoment som i princip uteslutande utfördes av män, men i jämförelse med andra mer mansdominerade yrkesområden, t.ex. vid mekaniska verkstäder, var textilindustrins andel kvinnor mycket hög. Inom andra industrigrenar var den kvinnliga arbetskraften oftast ung och ogift, men textilindustrin utgjorde ett undantag med ett stort inslag av gifta kvinnor.

Det finns stora mörkertal kring kvinnors arbete. Enligt samtida beräkningar var knappt hälften av landets gifta kvinnor hemmafruar vid 1800-talets slut, men uppgiften är mycket missvisande: t.ex. räknades även deltids- och hemindustriarbetande gifta kvinnor som hemmafruar.

Det myller av tillfälliga och informella arbeten som också präglade städerna, nämns mer sällan i efterlämnade källor. Här finns inte minst de familjemedlemmar som förväntades ha ansvar för barnomsorg och hushållsarbete – i praktiken mödrar och äldre syskon – och som ställdes inför svårigheten att kombinera detta med förvärvsarbete. Eftersom gifta kvinnor ofta förvärvsarbetade mindre kontinuerligt och färre timmar per år, blev emellertid deras inkomst extra låg. Många kvinnor tvingades lämna sina arbeten om de fick barn. Avbrottet var dock ibland bara tillfälligt.

När barnen blev större och när äldre syskon kunde passa de yngre frigjordes tid för mödrarna att återgå till förvärvsarbete. Exempelvis berättar en man från Borås att hans mamma försörjde fem småbarn genom väveriarbete och att barnen skötte hemmet på dagarna, samtidigt som pappan vistades i Amerika.

En annan kvinna, vid spinneriet Kungsfors i Skene, berättar på samma vis att: ”Det hände även att familjer med små barn kunde få inhysa dessa hos någon grannfamilj eller nära bekant, under dagarna då barnets moder på så sätt fick tillfälle att arbeta på fabriken.”

Mammor som arbetade på fabrik påtalas också av Borås stadsläkare, som 1892 skriver att: ”det ej är ovanligt att mödrar ur fabriksarbetarnes klass sjelfva deltaga i fabriksarbetet och således ej helt och hållet kunna ägna sig åt sina späda barns vård, utan måste tillgripa diflaskans hjelp under frånvaron från hemmet.”