Den textila hemindustrin och arbetstider i industrin

Den textila hemindustrin

Det lönearbete som kunde utföras med hemmet som utgångspunkt var mycket viktigt för familjernas försörjning. Den textila hemindustrin är ett sådant exempel. Den var särskilt utmärkande för Borås och Sjuhäradsbygden, där framför allt kvinnor, pojkar och flickor i tusental sysselsattes.

Vid 1900-talets början var hemarbete i form av stickning och sömnad vanligt i Borås, medan vävning var vanligare på landsbygden. Det fanns två vägar in i hemindustrin: dels som ett första steg mot förvärvsarbete för unga ogifta kvinnor, dels som ett ”steg tillbaka” för kvinnor som bildat familj, vilket ekonomhistorikern Malin Nilsson skrivit om.

Löneskillnaden mellan hemindustri och arbete i fabrik kunde dessutom vara stor. År 1912 skall fabriksarbetare ha tjänat fyra gånger mer, räknat per timme. Det som talade för arbete inom hemindustrin var att arbetstiden kunde fördelas friare, exempelvis till tider på dygnet då det fanns mer tid över till arbete, eller till perioder då extra inkomster särskilt behövdes.

Utöver hemindustrin fanns givetvis en mängd andra sätt att inbringa extra inkomster, t.ex. tvättning och städning. I en minnesuppteckning berättar en boråsare om kvinnor som mot betalning styckade djur och konserverade mat åt andra hushåll. En annan berättares mor, också i Borås, beredde och sålde kaffe när det var marknader i staden. I en småbarnsfamilj vid Viskafors väveri arbetade mamman med mathållning för de andra fabriksarbetarna, med en förtjänst som nästan mätte sig med makens.

Arbetstider i industrin

En normal arbetsdag för en fabriksarbetare vid slutet av 1800-talet var ungefär tolv-tretton timmar lång, om raster inräknas. Inom många andra yrken var arbetsdagarna däremot längre. Handelsbiträden och magasinsdrängar kunde arbeta fjorton timmar per dag.

Ingen märkbar minskning skedde i fabrikernas arbetstid mellan 1870-, 1880- och 1890-talen, men för barn och ungdomar reglerades arbetstiden hårdare. I regel var emellertid fabrikernas arbetstider kortare, dels i städerna jämfört med landsbygden, dels på större fabriker jämfört med mindre företag. Väger man in hur lite vaken tid som blev kvar för omsorg av familj och hem, är skillnaden mellan en arbetsdag på tio eller tretton timmar mycket stor.