Vad är en käring?

En återkommande beskrivning av Saltskärs båk handlar om hur konstruktionen speglar delar av en kvinnas livslopp. Därtill kommer namnformerna på undervattensgrund, skär och sjömärken i området invid Saltskärs båk vilka visar på en tydlig koppling till kvinnor. Dolt under havsytan finns en vrakhistoria, fylld med kvinnonamn, och som aktiveras genom minnen, fysiska lämningar, namnlandskap, berättelser och arkivhandlingar.

Ombord på fiskebåtar och fraktskutor framställdes kvinnan som något tabubelagt (Schön 1983: 57ff). Men bilden måste nyanseras eftersom det i fiskelägena fanns både ”turkäringar” och ”oturskäringar”. Om en fiskare mötte en oturskäring på väg ned till bryggan när han skulle ge sig ut på havet var det bara att vända om och gå hem igen. Samtidigt hade kvinnan en betydelsefull ställning i fiskeläget och det fanns ofta starka band mellan kvinnorna, något som var nödvändigt för att klara av ett liv i väntan och oro när männen ständigt låg ute på fiske och fraktfart.

Begreppen käring och kärring är samma ord, och har inget med kär att göra. Dessa båda stavningar går tillbaka på fornsvenskans kärling, och har betydelsen ”gammal kvinna”. ¹³

I Bohuslän förekommer ibland begreppet käring som en beteckning på ett röse av uppstaplade stenar som tjänstgjorde som sjömärke (Lindroth 1921: 24, Stahre 1986: 304, Modéer 1936: 60). Kopplingen mellan kvinna och sjömärke är alltså inte unikt för Saltskärs båk. Käringnamnen återfinns i äldre farleder, antingen i huvudleden vid kusten, i en fjord eller i en korsande led. Farvattnen med käringnamn måste uppfattas som besvärliga, vilket stämmer väl in på förhållandena vid Saltskär (Hovda 1941: 42). En förklaring till namngivningen kan vara att vissa sjömärken liknade käringar när man såg dem från långt håll. I Bohuslän finns flera betydelser och användningsområden för begreppet käring: ”gift kvinna”, "ringfinger”, ”ett slags stake för bloss” och ”en stor stock som man satte båten på då den tagits upp på land”. ¹⁴

Käring förekommer även som namn för ”segelbärande mast” (Hasslöf 1949: 294). Fartygsnamnen bar vanligtvis kvinnonamn och i skeppens förstäv placerades ibland en galjonsfigur i form av en kvinna. Denna dubbelhet vad gäller kvinnan och hennes koppling till skepp och båtar är viktig att notera. Konsulterar man det officiella statliga sjökortet över området så återfinns en intressant koncentration av kvinnorelaterade namn på grund och öar i området kring Saltskär. ¹⁵

Här går även en tydlig gräns mellan ytter- och innerskärgård, vilket gör det möjligt att uppfatta dessa namn och öar som liminala agenter. Många av namnen är etymologiskt intressanta, men också svåra att datera. Det uppstod oklarheternär dialektala namn skulle översättas till rikssvenska av utsända kartografer som inte var införstådda med kustkulturens språkbruk, humor och dialekter. I området runt Saltskär handlar det framför allt om nedsättande beteckningar på kvinnor. Horan (boh. hòra) är ett grund vid stora Hamburgö. ¹⁶

Vidare är Lill-Skökan ett undervattensgrund sydväst om Hornö.¹⁷  Långefluskökan och Södra Långefluskökan återfinns sydväst om Hornö.¹⁸ Om färden går vidare söderut över Soten finns det vid det gamla fiskeläget Ulebergshamn fyra ensmärken (vardar) som är uppförda på ett förhistoriskt röse. De är namngivna som Ulebergs töser (boh. flickor).

Käringesundet återfinns i leden mellan Klätten och Alvö, nordväst om Ulebergshamn. Norra (Svarta) och Södra (Stora)Syster återfinns längre norrut på Väderöfjorden. Denna översiktliga genomgång visar att den kvinnliga närvaron är minst sagt påtaglig i området. Den nedsättande namngivningen styrker farledens farlighet.

13. SAOB ”Käring”.
14. Uppslagsord: ”Käring”, Dialektarkivet, DAG.
15. Sjökort över Sverige, SE 934, Syd-Koster-Hunne-bostrand,
Norrköping 2000.
16. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. 16, Ortnamnen i
Kville härad, Göteborg 1945: 131
17. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. 16, Ortnamnen i
Kville härad, Göteborg 1945: 134.
18. Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. 16, Ortnamnen i
Kville härad, Göteborg 1945: 135.