Artonhundratalets början formades av en stark handelsmässig utveckling. Den franska handelsblockaden av Storbritannien under Napoleonkriget gjorde Göteborg till den enda öppna hamnen i norra Europa. Det hade Göteborg stor nytta av. Staden och omgivningarna började växa mot en industrialiserad stad. Utveckling av sjöfart och stor inflyttning av handelsfolk, tog med sig mångkulturella influenser till staden.

Bebyggelsen fanns huvudsakligen inom vallgraven fram till att vallarna började raseras under tidigt 1800-tal. I och med rivningen av Kungsporten vid Kungsportsplatsen på 1840-talet försvann även de sista resterna av försvarsverket. Kvar finns den vattenfyllda vallgraven och en stump av muren vid Kungshöjd dold bakom bebyggelsen vid Otterhällan.

Göteborgs största förändring, sedan staden grundandes 1621, var kanske inte saneringarna på 1960-talet utan rivningen av befästningsmuren som påbörjades efter ett beslut 1807. Så raseringen av försvarsmurarna och anläggandet av det gröna bältet runt vallgraven, en boulevard Nya Allén, skapade ett mycket karaktäristiskt drag. Den fysiska omdaningen av staden och en strävan efter en urbanisering av staden är tydligast i Vasastadens plan från 1860-talet. Den nationella byggnadsstadgan som medgav att alla städer skulle upprätthålla en stadsplan fastställdes först 1874. På så sätt var Göteborg en föregångare inom stadsplaneringen. Det var också landets första stad att anlägga en aveny (1865).