Trafikseparering

Funktionsseparering och trafikseparering
De nya stadsdelarna planerades utifrån ett platsbundet helhetstänk med tankar om väl genomförd trafikseparering, tillgång till kollektivtrafik, rekreationsområden och serviceinrättningar samt goda kontakter mellan dessa och bostäderna. Stadsdelarna delades upp i lämpligt stora enheter utifrån skolplaneringen. Förskolor och behov av livsmedelsbutiker beräknades utifrån det tänkta befolkningsunderlaget. Serviceinrättningar skulle ligga på gångavstånd från bostäderna och var menade att kunna nås utan kontakt med motortrafik.

Tanken om funktionsseparering innebar att olika funktioner i stadsdelen inte skulle blandas. På detta sätt skulle de olika funktionerna bli mer effektiva och inte störa varandra. I bostadsområdena skulle det alltså bara finnas bostäder, i centrum endast olika sorters handel och service och i grönområdena skulle man bara ägna sig åt rekreation/idrott.

I Gårdsten är trafiksepareringen extra påtaglig. Den är utförd enligt en modell som kallas för SCAFT (stadsbyggnad, Chalmers, arbetsgruppen för trafiksäkerhet) vilken i runda drag går ut på att gångtrafikanter och cyklister aldrig ska behöva korsa bilvägar eller möta bilar inne i bostadsområdet. Vanligtvis är barnorienterade samhällsfunktioner som skolor, lekparker/lekplatser, idrott och rekreationsområden etc placerade i mitten av SCAFT-området.

I Gårdsten är alla skolor, daghem, fritidsgårdar, lek- och idrottsplatser placerade i Dalen. Trafiksepareringen berättar också om bilen som identitetsmarkör på 1970-talet och om en tid då bilen var norm. Bilismen ökade väldigt fort i Sverige efter andra världskriget och man både trodde och ville vid denna tid att utvecklingen skulle hålla i sig.