Gasklockorna i Gullbergsvass

1776 fastslog Magistraten i Göteborg, föregångaren till Kommunfullmäktige, en förordning om ”lysande lyktors inrättning”. Det fanns då 52 lyktor i Göteborg och dessa hade 1817 ökat till 86 stycken men ändå räckte de inte till. Några år senare, 1846, hade mängden 122 gasdrivna gatlyktor ökat till 122 stycken. Göteborg var först med gaslyktor i Sverige, och stadsgasen producerades i ett gasverk vid Rosenlund.

Den första gatubelysningen med gas visades i Paris 1801 och blev kommersiellt gångbar i London 1812. Det var skotten Samuel Clegg som blev först med att utveckla en teknik för att producera gas i större industriell skala. Redan på 1820-talet hade över hundra städer i Storbritannien egna gasverk men bara en enda stad i övriga Europa. Det är lätt att förstå att gasproduktionen var knuten till industrialiseringen i Storbritannien och eftersom landet under större delen av 1800-talet hade ett klart försprång i industrialiseringen före alla andra länder kan det förstås varför förhållandena var sådana för gasproduktionen. Den illaluktande stenkolsgasen konkurrerade under en period med valtranet som belysningskälla.

Fram till 1888 drevs gasverket vid Rosenlund av Götheborgs Gas-Aktiebolag och detta år övertogs verksamheten av Göteborgs stad. Det var redan uppenbart att det fanns behov av en större produktion av stadsgas och 1888 påbörjades bygget av ett nytt gasverk vid Gullbergs Strandgata. Verksamheten utvidgades 1894 och 1901 - 1908. Gullbergsvass var länge ett sankt vassområde med en pålad och torrlagd ö i mitten. Den fungerade länge som betesmark för stadens tjänare och kallades ofta för Stadstjänarholmen eller Fattigförsörjningsvassen och var ofta översvämmad. 1842 fylldes den ut och torrlades. I början av 1930-talet fanns det 3 olika aktiva gasklockor på Gullbergsvass, två med 13 500 m3 kapacitet och en med 50 000 m3. 1933 färdigställs den nuvarande gasklockan, den som från början naturligtvis kallades för Nya Gasklockan. Den har en kapacitet på 100 000 m3. När den nya gasklockan blev färdig kom två tidigare gasklockor att rivas. En gasklocka från 1918, avsedd för våtgas, fanns kvar till 1995, och var konstruerad med höj- och sänkbart tak som rörde sig beroende på produktionens omfattning.