Storgatan för hundra år sedan

Liksom Vasagatan var Storgatan en viktig huvudgata med blandade funktioner för över hundra år sedan. Bebyggelsen utgjorde en framträdande blandning av kompakta bostads- och luftigare institutionskvarter. Det var en provkarta på det industriella stadsbyggandets material- och stilutveckling sedan 1870-talet och hade en lokal tillämpning av kontinentala förebilder.

En av byggnadsstilarna hette rohbau och byggdes i traditionellt flensburgertegel och puts. Rohbau hade klassicistiska arkitekturelement och anslag av palatsarkitektur i puts. Våningsantalen maximerades som följd av krav på exploatering och lönsamhet för de privata byggherrarna. Det var en delvis industrialiserad produktion med inslag av hantverk och fasaderna hade nordeuropeiska drag.

Modern rohbauteknik utvecklades med maskinpressat förbländertegel och natursten, men den maskinella murkaraktären mjukades upp med puts i ny form som grovkornig ytstruktur. Det ett led i den arkitektonisk stilutveckling mot en ny nationalromantisk tegelarkitektur i Göteborg. (källa Staffan Sedenmalm, Vasastaden-Lorensberg, rapport 2016:43)

Då byggnaden inte fick inkräkta på gatubredden ville man bygga burspråk och utkragningar. Byggnadsordningen begränsade fasadernas byggnadsdetaljer som balkonger och burspråk, men på hörnen fick man möjligheter till kraftfulla hörn- och mittpartier som är tydliga i Storgatans östligare del.