Mellan 1850 och 1950 växte Borås mer än tjugofaldigt och Göteborg trettonfaldigt medan invånarantalet bara fyrdubblades i Kungälv, Mariestad och Hjo. Vid slutet av 1800-talet när Göteborg passerade 100 000 invånare, bodde det fortfarande färre än 1500 personer Hjo.

Västra Götaland urbaniserades också förhållandevis långsamt.

Den stora omflyttningen skedde från landsbygd till mindre tätorter som inte räknades som städer. I början av 1900-talet bildades nya köpingar som Grästorp, Vara och Mellerud.

Än mer vanligt i Västsverige var municipalsamhällen som Herrljunga och Kinna eller brukssamhällen som Skene, Fritsla eller Rydboholm.

Dessa mindre orter kunde ha över tusen invånare utan att för den skull kallas städer.

Självständiga municipalsamhällen i direkt anslutning till större städer som exempelvis Majorna och Lundby utanför Göteborg införlivades med staden som under en natt drastiskt kunde öka sin befolkning.