När städerna växte som snabbast flyttade de flesta i regel från områden i närområdet. Merparten av övriga inflyttare kom åtminstone från samma län eller motsvarande region.

Många av inflyttarna var då som nu unga och ogifta. Det var mindre vanligt med hela familjer som flyttade.  Borås hade cirka 4700 invånare år 1880. Närmare hälften var barn under arton år. En fjärdedel var ogifta vuxna, lika många var gifta vuxna och bara en liten del änkor eller änklingar.

Parallellen till hur dagens unga flyttar till storstadsregionerna är tydlig

Göteborgs befolkning beräknas år 2025 ha ökat med 11 procent till över 600 000 invånare, men samtidigt spås folkökningen bli lika stor i grannkommunen Ale.

När storstäder som Göteborg, Stockholm eller Malmö växer söker sig många invånare längre från staden i jakt på bostäder och service. Så länge det upplevs rimligt att pendla har urbaniseringen den paradoxala effekten att närbelägna småorter och ibland ren landsbygd tillhör de områden där folkökningen är starkast.

En inte alltför djärv gissning är att de stora städerna med omnejd kommer att fortsätta växa. Det är också så vi bygger vår infrastruktur som vägar och järnvägar. Vad händer då med de orter som hamnar utanför kommunikationsstråken?