Berättelser (4 st)

Västergötlands kalkrika mark har genom århundraden varit till stor nytta för jordbruket. Åtminstone sedan 1800-talet har man bränt kalk för att använda som näring på åkrarna. Denna berättelse beskriver Tomtens kalkbruk i Gudhemsbygden utanför Falköping. 

På Hallebergs östsida och runt Hunneberg, utom nordsidan, vittnar mängden av sprängda grottor, ugnar av diabas, högar av bränd alunskiffer (rödfyr) om en betydelsefull verksamhet i gångna tider. Här bröts kalk för användning i jordbruket, men även till slussbyggen i Trollhättan. Det var ett tungt och riskfyllt arbete. Berättelsen är nedtecknad av Göran Söderström, som var en eldsjäl inom historien om Västra Tunhem och bergen. Han skänkte alla sina berättelser om bergen, bygden och folket till Västra Tunhems hembygdsförening, som nu tillgängliggör delar av materialet i Prisma.

Kalkarbetare - ett yrke som funnits under lång tid men nu är borta sedan slutet av 1950-talet. Kalkarbetarna kallades limgobbar eller limbrännare och kalkugnarna limomma. Den släckta kalken kallades lim, därav namnet. Kanske är det så att även det engelska ordet för kalk som är "lime" ligger till grund för lim (kalk) i Sverige. I stadsdelen Limhamn i Malmö fanns tidigare cementtillverkning och kalkbrytning.  I denna berättelse beskrivs arbetet och livet som kalkarbetare främst under sekelskiftet 1800-1900-talet på Kinnekulle.  Källa: Folklivsforskning gjord av Märta Götlind-Tamm på 1940-talet. Boken Min hemsocken av John-Eric Andersson och boken Kalkbränning och kalkbrännare på Kinnekulle av Christer Westerdal. Foto: www.digitalmuseum.se samt privata bilder. 

Detta är historien om cementfabriken i Hällekis och hur ett brukssamhälle byggdes upp. Cementfabriken startade 1892 och verksamheten upphörde 1979, var detta slutet för samhället och dess invånare? Många stora krafterna var igång  för att få dit en ersättningsindustri och till slut flyttades Rockwools produktionsanläggning från Skövde till Hällekis. Många av de anställda på cementfabriken fick anställning i den nya industrin. Bruksandan från Cementa-epoken lever kvar bland de äldre Hällekisborna och bygde lever vidare.