Förvaltningen för kulturutveckling

Inom Billingen-Falköpingsomradet rådde det under 1800-talet stor brist på skog. Därför behövde man hitta annat lämpligt material för att ersätta trä som byggmaterial. I området fanns rikligt förekommande, lättillgänglig och lättbearbetad kalksten. Stenhuggeriverksamheten går tillbaka till förhistorisk tid, men i mitten på 1800-talet påbörjades mekaniserad stenbearbetning i större skala. I denna berättelse från Skarke-Varnhems hembygdsförening får vi stifta bekantskap med Ulunda kalkbruk, som låg strax utanför Varnhem.

Väderkvarnar, det vill säga kvarnar som drivs med vindkraft, var förr en vanlig syn på landsbygden. Holkkvarnen är en typ av väderkvarn som började byggas på 1600-talet och var vanlig i trakten kring Vänern. Här kan du läsa om de holkkvarnar som finns kvar att beskåda i Västra Götaland.

I början av 1900-talet etablerades fikaraster, eller kafferaster som det ofta hette på den tiden, på arbetsplatserna, då personalen tog en kopp kaffe eller ett glas mjölk med en smörgås eller en kaka på sin schemalagda paus i arbetet, ofta både på förmiddagen och eftermiddagen. Vad man åt och drack kunde variera beroende på typ av arbete och arbetsplats. Om man var tjänsteman på ett kontor eller arbetare på ett skeppsvarv till exempel. Människor med fysiskt tunga arbeten behöver ju mer näring för att orka med hela arbetsdagen. Även platsen för fikarasten har ju varierat mycket beroende på tid och arbetsplats.

När Sverige industrialiserades var barn en naturlig del av arbetskraften i fabrikerna. Vänersborgs tändsticksfabrik, som grundades år 1848, var inget undantag. Hör Greta Åberg, museipedagog vid Vänersborgs museum, berätta om barnens arbetsvillkor. 

I Mölnlycke i Härryda kommun finns många spår av stenindustrin som var en viktig näring under 1800-talet och 1900-talets första hälft. Här bröts framför allt gnejs, som användes som kantsten och trädgårdssten. Många av dessa stenar syns fortfarande längs gatorna i Göteborg.