En ny tid
I slutet av 1930-talet började den nya tiden i Gamlestaden. SKF’s tillverkning av kullager tog fart delvis beroende på att produktionen i Storbritannien och Tyskland försvårades på grund av kriget. Mellankrigstidens produktivitetsökning hade baserats på rationaliseringar. Antalet tillverkade lager per arbetare hade mellan 1923 och 1939 mer än tredubblats.
Behovet av arbetskraft och bra bostäder ökade. Tonfisken hade då börjat få anseende som ett kvarter där bra arbetare bodde. Kvarterets gård var allas uterum. Sandlåda för barnen att leka i och bänkar att sitta på för de gamla. Där hölls även alla sorters religiösa och politiska möten.[1] Mest känt blev midsommarfirandet.
Mellan 1935 och 1945 ordnade hyresgästerna ett midsommarfirande på Tonfiskens gård. Tidningarna uppmärksammade initiativet. Ny Tid skrev 1943:
”Kvarteret Tonfisken i Gamlestaden kommer att fortsätta gamla goda traditioner med ett värdigt firande av den vackra högtiden. Majstången restes redan i går kväll av gårdens vana och säkra mannar, sedan flitiga kvinnohänder under dagens lopp gjort allt vad de kunnat för att pryda majstången.”[2]
Samma år skrev Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning:
”I många fastigheter, bl. a. samtliga Solgårdar, höll man sig med en egen stång, men ingenstans var nog midsommarfirandet så väl organiserat som i kvarteret Tonfisken i Gamlestaden. Där hade hyresgästerna det verkligt trevligt i gammal stil, regnskurarna till trots.”[3]
Men i april 1948 var tongångarna annorlunda. Göteborgs Posten skrev om mötet mot vandalisering som hållits på Tonfiskens gård. Ett 20-årigt arbete för att uppnå ”en högre kultur” höll på att gå till spillo.
”Ty ingen vill att bostadskvarteret ifråga skall sjunka tillbaka till gångna tiders förnedrande nivå.”[4]
Värderingen om kvarteret Tonfisken har varierat över tid.