Ångmaskinen innebar att tillverkningen inte behövde ske i anslutning till vattendraget. Produktionen kunde flyttas närmare, råvaran, marknaden eller arbetskraften. Den var inte heller beroende av tillgång på vatten och vind. I början av 1800-talet ökade användningen av ångmaskiner snabbt och de var helt avgörande för den industriella utvecklingen i Sverige i mitten av 1800-talet. Övergången från ved till kol som bränsle ökade effektiviteten men också föroreningarna. Stenkol har betydligt högre energiinnehåll än trä och användningen ökade snabbt. Vid sekelskiftet 1900 var stenkolen en viktigare energikälla än ved och importen av stenkol ökade.

Ett annat sätt att använda stenkol var att genom torrdestillering producera gas. Gasbelysning började användas ibland annat fabriker och till gatubelysning i början av 1800-talet ibland annat London. I Göteborg anlades Sveriges första gasverk 1846. Elektriciteten ersatte gasen som belysningskälla i slutet av 1800-talet men den används fortfarande till bland annat spisar.