Det ökade energibehovet och protesterna mot exploatering av Norrlandsälvarna ökade behovet av kompletterande energislag. Medvetenheten om miljöproblemen orsakade av olja och kol hade ökat under 1950- och 60.-talet. Kärnklyvning var ett nytt och lovande teknik med framtiden för sig. Genom denna skulle man komma ifrån begränsningen av tillgängliga naturtillgångar och samtidigt lösa miljöproblemen. Men alla såg det inte som en lösning.  Kärnkraften kom att bli en tydlig vattendelare i miljödebatten. 

Utvecklingen av egen kärnteknik sågs som viktig för att bygga upp egen kompetens och minska beroendet av import av teknik. I västsverige byggdes fyra reaktorer vid Ringhals under åren 1976-1983. 
Redan 1965 hade en provbrytning av uran ur alunskiffer påbörjats i Ranstad mellan Skövde och Falköping. Den kommersiella brytningen pågick fram till 1969 men det var svårt att få lönsamhet i produktionen på grund av låg uranhalt. Brytningen stoppades 1975 på grund av kraftiga lokala protester och 1984 upphörde rättigheterna.